Alexandre Gabriel är fransmannen som började som ung konsult hos Maison Ferrand, men blev kvar och är idag källarmästare, master blender, VD och ägare. Det är också han som har skapat Plantation Rum, en rom som vi här i Sverige är vana med att se på hyllorna på Systembolaget. Men vem är han? Under Mackmyradagen så fick vi tillfälle att intervjua honom, i Angela D’Orazios labb!
Text: Henric Madsen
Foto: Maison Ferrand/Plantation Rum
Alexandre är född och uppvuxen nära den medeltida staden Cluny i området Bourgogne, Frankrike. Som son till en lantbrukare så fick han snabbt lära sig alla sysslor som finns på en gård, ympa träd, mjölka kor och skörda druvor. När det var dags för skolan så gick han ett ekonomiprogram i Lyon, och under skoltiden så var han utbytesstudent ett år på Macalester College i Minnesota, USA. När han kom tillbaka till Frankrike så började han plugga företagsekonomi på en högskola i Paris.
Ett moment i en kurs han gick var att resa runt i Frankrike och besöka mindre vingårdar och destillerier för att erbjuda sina ekonomikunskaper för att hjälpa dom att utveckla sina verksamheter. På en av sina resor genom Cognac besökte han det anrika Maison Ferrand, ett av Cognacdistriktets äldsta hus men det Alexandre mötte var ett avsomnat företag som knappt sålde någon Cognac längre.
Maison Ferrand hade sina lager fyllda med en av världens bästa cognacer, men man hade tappat gnistan och drivet att sälja den. Alexandre insåg att här fanns det jobba att göra!
– Du ska veta att de sålda cognac för ca 30.000 euro per år på den tiden. Det var galet! förklarar Alexandre.
Tillsammans med Mr Ferrand och sin Professor i Paris så kom dom fram till att det bästa för Maison Ferrand var att återuppliva och förnya distributionskanalerna.
Så samtidigt som Alexandre pluggade vidare med sin examen så jobbade han parallellt med att bygga upp kontaktnätet och distributionen för Maison Ferrand. Hans studier tog honom på resor till New York och Tokyo, så på kvällarna bytte han från jeans och t-shirt och tog på sig en kostym och slips knöt kontakter med möjliga samarbetspartners.
Efter att han tog examen så började han att jobba till 100% med Maison Ferrand. Mr Ferrand tog honom under sina vingar och började lära upp honom i hur man destillerar, lagrar och vårdar sin cognac. Denna utbildning skulle visa sig ta över 30 år.
– Där i början när jag lärde mig yrket så hade jag ingen tid för ledighet, jag var så upprymd med att få jobba med cognac så för att komma ikapp och lära mig alla olika dofter och smaker så hade jag samples med mig även när jag tog ett bad på kvällen. Ibland kunde jag ha 40–50 olika fatprover som jag provade i badkaret, berättar Alexandre
För att få in pengar i företaget så beslutade de sig att erbjuda sina tjänster till andra spritproducenter.
– Vi kallade oss själva ”The Wiz Kids”, även om jag (Alexandre) var den yngsta med mina 30 år och den äldsta i gänget var över 65år. Vi reste runt i världen och hjälpte till med fatförädling eller att ändra produktionstekniska möjligheter för att producera bättre råsprit. Det var på detta vis vi kunde hålla Maison Ferrand igång under de svåra åren.
Plantation födds!
Succesivt så vände det och de kom igång med försäljningen och på mitten av 80-taket så gick det riktigt bra igen. Men en aspekt som de inte hade räknat på var att när försäljningen ökade så fick de ett överskott av tomma fat. Fat av yttersta kvalitet. 1989 så packade Alexandre väskan och gav sig ut på en säljturné för att göra sig av med faten, men samtidigt tjäna pengar på dem naturligtvis
I Frankrike så var det främst handelsträdgårdar som kunde tänka sig att köpa för att ha som blomkrukor, men dem ville köpa faten för några euro styck.
Han begav sig då till Skottland, men de var inte heller särskilt intresserade av att köpa begagnade fat från Frankrike för $300 när de köpte fat från USA för $30. – En del köpte några fat, främst Springbank, men generellt sett så var resan en katastrof, berättar Alexandre
Han siktade då istället in sig på Västindien. – Låt oss komma ihåg att på 80-talet så var tyvärr kvaliteten på lagrad rom inte bra. En orsak var att de köpte väldigt dåliga fat, berättar Alexandre.
På ett av destilleribesöken så fick han möjlighet att prova rom direkt från pannan och smakerna, som han uttryckte det, exploderade i gommen. Det var då han bestämde sig, Maison Ferrand ska ge sig in i rombranschen!
I början så bytte Alexandre tomma cognacsfat mot fat fylld med rom som han skickade över till Cognac för att förflytta till sina cognacsmättade Maison Ferrand fat. Inköparen på den franska dryckeskedjan Nicolas fick möjlighet att provsmaka och slogs av kvaliteten. De hade inte vid den tidpunkten riktigt skapat något varumärke kring denna nya produkt utan de hade mest experimenterat med en mängd fat. Inköparen hos Nicolas tryckte på och sa att om ni skapar ett märke så tar vi in rommen direkt! Sagt och gjort, Plantation var fött
Ur bondens händer
– Namnet Plantation kommer från min passion för bondgårdar och lantbrukare. Det är där smaken får sin början, ur bondens händer. I dagens samhälle så har vi nästan glömt bort hur viktiga bönder är. I Karibien så är bondgårdar kallade plantage, förklarar Alexandre.
– Så som en hommage till alla lantbrukare i Karibien så döpte vi vår rom till Plantation.
Utanför Frankrike så var Sverige den första testmarknaden för Plantation. De lanserade Plantation Grande Reserve, en Barbados rom, som mottogs väldigt bra hos de svenska konsumenter.
– När vi utvecklade idén om vad Plantation Rum ska representera så slog vi fast att företaget ska stå på tre pelare, berättar Alexandre
Den första pelaren
’La Grande Cru of Rum’, d.v.s. terroir är lika viktig för rom som för vin. – Att påstå att jag inte tycker om rom är som att säga att jag inte tycker franskt vin. Den finns en mängd olika inriktningar på franska viner, likaså med rom och alla är olika. Likaså som att vin från Bordeaux skiljer sig från Bourgogne så är det skillnad på rom från Barbados än från Jamaica, säger Alexandre vasst.
Den andra pelaren
Dubbel lagring – Det är en gammal teknik, detta är inte något jag har kommit på, förklarar Alexandre. Ekar växer inte i Karibien, så ofta lagrades rom i några få år eller till och med några få månader på plats i Karibien, och sen skickades de till Frankrike, England eller USA, och där lagrades vidare, fortsätter Alexandre.
-Det faktum att vi inte hade ett eget destilleri var viktigt för oss i början. Vi bytte till oss fat fylld med rom och vi fick då förmånen att välja de bästa faten. Om man äger destilleriet så måste man ta till vara alla fat som produceras. Vi kunde ta de bästa faten och flytta dessa till våra svala källare i Frankrike.
-I mitt yrke som Master Blender så använder jag klimatet till min fördel. I Kariben så sker avdunstningen snabbare och på så vis utvecklas rommen snabbare. När jag jobbar med klimatet så hämtar jag hem rommen från Karibien precis i rätt tid och häller över den till våra cognacsfat. På så vis arbetar jag med klimaten för att få fram de bästa smakerna.
-Jag vill bara poängtera att det faktum att cognagsfat och rom gifter sig bra är inget jag har uppfunnit, markerar Alexandre. Det har gjorts i generationer och är allmänt känt inom branschen.
Den tredje pelaren
Det är vad vi kallar ” Élevage” – Proaktiv lagring. Med detta så menar vi att vi behandlar våra fat som våra egna barn. Vi vill att det ska gå bra i livet för dom och hjälper dom på alla sätt vi kan. Vi har inga bortglömda fat i våra källare. Vi fyller inga fat och ställer ner dom i källaren bara för att vänta på att se hur resultatet blev. Vi kultiverar och analyserar våra fat kontinuerligt. Vi byter stavar, byter lock, flyttar på faten till andra källare där luftfuktigheten är annorlunda. Vi provar faten var tredje månad för att kontroller så inget går fel.
-Hos oss på Ferrand använder vi 15 olika källare för lagring, med olika grader av luftfuktighet. I en källare med högluftfuktighet så avdunstar mer alkohol än vatten. Detta skapa en mjukare rom än om du har en snustorr källare där vattnet dunstar fortare, vilket ger en kryddig och mer ” aggressiv” rom. Jag överdriver naturligtvis men detta är bara för att förtydliga skillnaderna, förklara Alexandre.
Plantation + Mackmyra = sant
Under 2014 så fick Mackmyras Master Blender Angela D’Orazio och Alexandre kontakt och från det har det vuxit fram en kärlek mellan Mackmyra och Plantation. – Det är ett helt nytt äventyr! Utropar Alexandre. -Jag har länge varit intresserad av vad Mackmyra har gjort och det har varit intressant att följa deras utveckling och främst vad dom kan göra med sina små fat.
– De minsta faten vi på Plantation använder är 320 liter och de största är 10 000 liter, men Mackmyra använder 30-liters fat. Fascinerade!
– Mackmyra skickade ca 400 tomma 30-liters fat som tidigare hade innehållit whisky och dessa fyllde vi med Plantation Barbados Grande Reserve. Sedan fick de fick faten ligga nästan ett år, men vi var noga med att se hur projektet gick så vi provade dom varannan dag för att se hur mognaden fortskred.
– Vi byggde om ett rum enbart för dessa små Mackmyra fat, som för övrigt ligger 20 meter ifrån där jag själv sover. Så noga var vi att detta inte skulle gå fel. När vi var klara så buteljerade vi faten och skickade tillbaka de nu tomma faten till Mackmyra, förklara Alexandre. – Vi kommer att lansera denna rom senare under hösten 2017. Den har fått en elegant touch av whiskyn, precis som det ska var. Whisky ska ju bara vara en svag smaksättare, den ska inte ta över. Om min rom börjar smaka whisky, då har jag misslyckats med mitt jobb, poängterar Alexandre
Ni har nyligen köpt WIRD (West indies rum distillery)
– Det är en del av min 50 årskris, vissa köper en motorcykel, jag köpte ett romdestilleri på Barbados! Jag måste verkligen hylla min fru för att hon har tålamod med mina galna idéer!
– West Indies Rum distilleri är ett riktigt ”Jules Wern” destilleri. ALLT är sparat! För ca 20 år sedan så köpte dom en stor kolonnpanna för att kunna producera stora mängder av rom, det var vid en tid då konnässörerna hade i stort sett försvunnit, men i sann ”bajan” anda så sparade de all den gamla utrustningen. Inget har kastats! De har helt galna gamla kopparpannor som bara står där.
– Just nu experimenterar vi en hel del med olika recept på den romstil vi vill ha. Vi har bland annat testat att göra en rom i vår kolonnpanna med minsta möjliga antalet plåtar i satta, säger Alexandre. – Vi har ett riktigt bra team på Barbados som har glöden att WIRD äger 1/3 av Natioanl Jamaican Rum, Monymusk, Long Pond och Clarendon
Kommer köpet av WIRD påverka Plantation?
– Barbados är redan ca 62% av Plantation så grunden av vårt märke kommer inte att påverkas av vårt köp av WIRD. Det var många som var oroliga om jag skulle sluta köpa fat från de andra öarna, men jag ringde runt och lugnande dom. Plantation rom kommer främst från Barbados, på andra plats är Jamaica, men jag kontaktade mina vänner på Fiji, Guyana, Belize m.fl och lugnade dem. Plantation kommer bara att växa, vi kommer inte ändra på något. Vi tror på vår affärsidé i grunden och detta kommer inte att förändras.
– WIRD är ett gammalt företag och ända sedan de blev publika på marknaden så har de fört noga anteckningar om alla förehavanden inom företaget. I papperen så kan vi se när de köpte upp äldre destillerier och tog över utrustningen. Vi kan även se hur de blandade äldre rommärken som inte längre finns.
Reverend Stiggins Plantation Pinapple
– För några år sedan, 2015 för att vara precis, så skulle jag vara med på ett event i New Orleans som heter Tales of the Cocktail. Jag och den amerikanske dryckesforskaren David Wondrich slog våra kloka huvuden ihop och väckte ett gammal recept till liv. Vi tog skalet från ananaser och lät det ligga i vår nyproducerade rom i en vecka innan vi destillerade det igen. Fruktköttet från ananaserna lät vi ligga i vår redan lagrade mörka rom i tre månader. Sedan blandade vi ihop dessa två produkter och lät de ligga på fat i ytterligare tre månader. Ett galet recept som blev fantastiskt!
– Vi gjorde bara två fat av detta experiment, ett fat att dricka och ett fat att ge bort till vänner. Men det var faktiskt min fru, som är helt ointresserad av allt som rör destillerad sprit, som tyckte att vi måste producera mer av denna fantastiska rom! – Idag så gör vi denna rom mer frekvent och nu senaste så skala vi för hand 9 ton ananas! Vi gör några fler fat än två för dessa batcher!
– Jag tänker fram smaker hur jag vill att en rom ska smaka, det är inte alltid det blir som jag har tänkt. Jag kan gå så långt att påstå att det sällan blir precis så som jag vill och det är en frustration i livet, men det är också det som driver mig vidare, jakten på smaken, jakten på perfektionen! avslutar Alexandre.
