Bodåsgruva – Där Mackmyra lagrar sitt guld

Ca en mil inåt landet från Mackmyras gravitationsdestilleri i Gävle ligger Bodås gruva. Det är här som Mackmyra lagrar majoriteten av sina egna fat.

På håll så reser sig den gamla laven som ett kyrktorn högt över grönskande träd och när man sen kommer närmare och står utanför den enorma porten så känner man redan då doften av sovande whisky.

Vi besökte gruvan i samband med en pressvisning och release av Mackmyras Moment Svensk Ek 2008 i maj i år.

Väl nere i gruvan mötte Angela D’Orazio, Mackmyras CNO, Chief Nose Officer tillika Master Blender, oss. Hon har jobbat på destilleriet sedan 2004.
– Jag kom i kontakt med grundarna av Mackmyra genom mitt dåvarande jobb på Akkurat. 2002 så började jag att hjälpa dem med att nosa och smaka på fat och 2004 så började jag jobba där.

Till en början så höll hon mest provningar för klubbar och restauranger runt om i landet, och det var lite på eget bevåg som hon började blanda whisky.
– Jag var en av de få på Mackmyra som hade jobbat med whisky innan då jag tidigare hade jobbat för Glenmorangie. Jag bytte titel till Utvecklingsansvarig och det utvecklade sig vidare till Master Blender. I år så har jag jobbat 26 år i branschen, vilket är fantastiskt, säger Angela.

Självklart är Mackmyra inspirerat av sina skotska vänner, men de förklarar att en del av deras strategi är att prova nya vägar, deras slogan är ju ’Explorers in Whisky’.
En del av denna väg som de har utforskat är lagring på små fat, 30 respektive 100-liter. I Skottland så är den mest använda fattypen ’Bourbon Barrel’, och en sådan rymmer 200 liter, men de använder även mindre fat såsom Quarter Casks på 125-liter eller Bloodtubs på ca 50-liter.
– Vi har fokuserat mycket på lite mindre fat, men detta är naturligtvis inget som vi har hittat på, utan de har funnits länge och flera skottar gör det. Men vi har också kombinerat dessa små fat med skandinaviska smaker vad det gäller fatlagring, där det mesta har blivit bra, förklarar hon.

Några exempel på skandinaviska smaker är hjortronsfatsfinish, björkvinsfinish och jaktvinsfinish. Det senare är ett vin som är gjort på blåbär och lingon och produceras av Grythyttan.
– Många av dessa fat är ju experiment som vi sedan har buteljerat och släppt, men vi har ju naturligtvis en mer traditionell gren också där mer vanliga fat ingår såsom amerikansk ek och Oloroso sherryfat. Vi använder också en del olika vinfat.

Gruvlagring
Angela är nere i gruvan några dagar i veckan, men har sitt labb vid gravitationsdestilleriet i Whiskybyn i Gävle.

”Skulle vi inte tycka att detta fungerade bra så skulle vi inte vara här helt enkelt”

Den del av gruvan som Mackmyra har sitt lager i är egentligen inte den riktiga Bodås gruva utan det är en gruva som man provborrade i. Den riktiga gruvan stängdes i slutet på 70-talet då priset på järnmalm dök. I den gruvan åkte man ner med hiss 600 – 700 meter. Denna del som Mackmyra använder har alltid varit en gruva man kan åka ned med bil i.

Sandvik använde gruvan för representation och filmvisning och efter det så tog ett annat företag över driften och använde denna del för champinjonodling, men till slut var inte det heller lönsamt och verksamheten avvecklades.

När Mackmyra behövde ett lagringsutrymme och vände sig till Sandvikens kommun så var de mer än välkomma att ta över gruvan. Efter lite sanering och en hel del byggnation från Mackmyras sida så stod lagret klart för att ta emot fat.

Totalt finns tio orter i gruvan och varje ort har ett invändigt tak som styr bort grundvattnet som ständigt sipprar in genom berget.

Det jobbar fyra personer i gruvan, men Mackmyra försöker se till att de under sitt skift får komma upp ur djupet och göra lite andra ärenden också.

Förutom lager för faten så finns det också ett litet buteljeringsrum nere i gruvan där en del av privatfaten, alltså de fat som ägas av privatpersoner, handbuteljeras. Mackmyras ordinarie buteljeringslina ligger vid det gamla regementet i Romme, Borlänge.

Temperaturen nere i gruvan ligger runt 7 – 9 grader, och den stora fördelen med det är att det är ett kontrollerat utrymme.
– Skottarna säger ju att mellan 8 – 13 grader är den perfekta temperaturen att lagra whisky på och det de eftersträvar, säger Angela.

De traditionella skotska ’dunnage’ lagerhusen har extremt tjocka väggar vilket gör att temperaturen alltid är sval. I de mer moderna lagerhusen, där faten står på pall och husen är byggda av plåt, så blir temperaturskillnaden mycket större.
Denna temperaturskillnad gör att faten ’andas’. D.v.s. att en del whisky som lagras sugs upp i fatet när det är varmt och eken expanderar och när det blir kallt så drar fatet ihop sig och whiskyn trängs ut igen. På så vis får vätskan en ökad kontakt med fatet.

Denna effekt uteblir för Mackmyra när de lagrar sina fat i en konstant temperatur, men de kompenserar detta istället med att använda de mindre faten, förklarar Angela
– Skulle vi inte tycka att detta fungerade bra så skulle vi inte vara här helt enkelt, säger hon. På detta sätt så har vi också väldigt låg ’angels share’, vilket betyder mycket whisky kvar i faten.

Förr, om man som privatperson, inte gjorde ett aktivt val var men ville lagra sitt fat så hamnade det automatiskt nere i gruvan. Idag så styrs privatfaten till Skogslagret intill destilleriet istället. Men fortfarande så är en hel ort fylld med privatfat.

Gruvguld
Den 20 april i år så släppte Mackmyra en buteljering de kallade ’Gruvguld’. Den var en del av deras serie med säsongswhisky som de släpper två gånger per år.

Gruvguld består av 60% 30-liters och 40% 100-liters fat. Denna buteljering var en hyllning till de små 30-liters faten. Mixen av faten var sherryfat, svenska ekfat och bourbonfat och var en blandning av 317 fat varav endast 2 – 3 stycken var rökiga. Åldersmässigt så är den mellan sex till tretton år.

Säsongswhiskyutgåvorna görs i ungefär 20 000 flaskor, där cirka 10 000 beställs av Systembolaget och resterande går till Mackmyras exportmarknader, vilka är Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
– För mig så var den här bland den tuffaste utgåvan som jag jobbat med på väldigt länge, berättar Angela. Just för att det var så många olika fat. Man måste prova varje fat och godkänna det, för att sedan göra en provblandning. Och då kan vissa fat skava en del, så då måste man ta bort det fatet och göra en ny blandning.

”För mig så var den här bland den tuffaste utgåvan som jag jobbat med på väldigt länge”

Denna gång involverades också flera ur personalen från Mackmyra i att prova och välja ut de fat som skulle ingå i whiskyn.
– Vi hade folk från kontoret, lagret och produktionen som fick vara med och tycka till. Det var riktigt kul att kunna engagera så många, säger Angela.

I den här processen att välja ut fat så händer det att Angela stöter på fat som dessvärre har blivit dåliga. Just inför Gruvgulds blandning så stötte hon på några fat som hade blivit alldeles för beska, så till den grad att de inte gick att använda till någonting alls.
– Alla har vi olika smaklökar och olika smakpreferenser. Om man har smaklökar som gillar riktigt tuffa grejer så kanske man ändå gillar beskan som fanns i dessa fat, men jag uppskattar det inte alls, säger Angela. När man gör en blandning som har många olika åldrar så är en av parametrarna som är viktig att hålla kolla på är att det inte blir för mycket av tuffa taniner. Om man har äldre whisky, och då framförallt på små fat, så tar de över allt.

De 100-litersfaten som användes är whisky som Mackmyra kallar för förlagrad, men som skottarna skulle kalla för ’Double Wood’. En del av 30-litersfaten är det också.
– När vi gör våra 100-liters whisky så lagrar vi den i två steg. Först så lägger vi den på traditionella 200-liter Bourbon fat i fyra år, och sen så flyttar vi över den whiskyn till de mindre 100-litersfat i minst två år, förklarar Angela. Och när vi gör våra officiella buteljeringar så använder vi minst 50% av denna förlagrade whisky.

Moment Svensk Ek 2008
Varje buteljering i Momentserien är ett ögonblick i Mackmyras historia, och just den batchen som ingår i Moment Svensk Ek 2008 destillerades faktiskt när Kungen besökte destilleriet runt nationaldagen 2008.
– Vi lade sedan spriten på svenska ekfat, så denna buteljering är inte en förlagrad variant utan den har legat till 100% på 100-liters svenska ekfat sedan 2008, berättar Angela. Faten vi använde var 1st fill fat, d.v.s. att de har använts en gång tidigare.

Ett helt nytt fat som aldrig har innehållit någon sprit kallas ’Virgin Oak’. Efter att fatet har tömts så fylls det på igen, och denna fyllning kallas då ’1st fill’, sedan fortsätter det med 2nd och 3rd och så vidare. Hur många gånger man kan återfylla ett fat beror helt på vilken kvalité fatet har efter varje tömning. Ett ’trött’ fat kan man återuppliva genom att ta isär det, hyvla om det och sedan kola det igen, men detta är en dyr process som kräver att man har tillgång till ett eget tunnbinderi, vilket Mackmyra inte har.

Man kan också använda fat som blivit mättade med någon annan dryck. Mackmyra har experimenterat en del med Sauternevinsfat, men också Champagne.
– Vi köpte Champagnefat från Philipponnat, dessa fat fyllde ju inte vi med champagne utan de har ju lagrat champagne i flera år i Frankrike och så får vi upp de tomma faten till Gävle, förklarar Angela

Angela åker själv runt en del och söker efter fat, men det kan också vara andra som söker upp Mackmyra för eventuella samarbeten.
– Vi har ju samarbetet med både Masi från Italien och Plantation rom från Karibien. Alexandre Gabriel från Plantation blev så begeistrad så han tog med sig ett gäng fat som tidigare hade innehållit whisky till Frankrike och fyllde dessa med rom. Resultatet blev fantastiskt, säger Angela.