Bruichladdich Single Malt Whisky – Adam Hannett

Förutom att tillverka whisky som både är unik och tankeväckande så lyckades Bruichladdich att också ta ett världsrekord i år. Under Öl & Whiskymässan i Göteborg så samlades 2383 personer för att tillsammans prova Bruichladdich whisky ledda av destilleriets Head Distiller Adam Hannett. Guinness Rekordbok var på plats och kunde konstatera att rekordet var ett faktum.

Om Bruichladdich har det skrivits spaltmeter och åter spaltmeter om hur de återuppväcktes strax efter mellenieskiftet och hur de vände upp och ned på hela tanken på vad Single Malt Whisky kan vara. Ett arv som nu nästa generation har tagit fast på och utvecklar ännu mer!

Vi fick nyligen en pratstund med Adam Hannett över telefon där vi pratade lite om vem han är och hans syn på Bruichladdichs framtid.

Adam är född och uppvuxen på Islay och har levt större delen av sitt liv på ön. Även om han idag jobbar med whisky varje dag så hade han ingen koppling till öns många destillerier under sin uppväxt.
– Båda mina föräldrar var sköterskor så den enda koppling jag hade med whiskybranschen var att jag varje dag åkte förbi Bruichladdich med skolbussen på väg till Port Charlotte där skolan låg.

Adam minns att på den tiden så var Bruichladdich inte öppet för besökare utan det såg alltid igenbommat ut.
– Idag så är den idén främmande när vi tar emot mer än 30,000 besökare till destilleriet varje år, skrattar Adam.

När Adam hade gått klart grundskolan så flyttade han till Aberdeen för att plugga, men upptäckte snart att universitet inte var hans grej.
– Jag stannade kvar i ett och ett halvt år men sedan så flyttade jag tillbaka till Islay.

Efter att ha kommit hem till Islay så visste inte Adam vad han skulle jobba med men han fick tipset av sin far att söka sig till något av destillerierna.
– Min far sa åt mig att under tiden som jag funderade på vad jag ville bli så kunde jag ju jobba på ett av destillerierna, då fick jag ju i alla fall en flaska whisky per månad, skrattar han. Av en händelse så hade mina föräldrar en patient som jobbade på Bruichladdich och hon sa åt mig att söka mig dit och det gjorde jag.

Adam började på Bruichladdich som turguide på ett sex månaders vikariat.
– Jag hade ju aldrig varit i närheten av destillerierna förens den där första dagen på Bruichladdich och då träffade jag Jim McEwan och Duncan, säger Adam. De berättade historien om hur destilleriet hade, i stort sett, väckts från graven. Deras engagemang och passion gjorde att jag redan från första arbetsdagen älskade Bruichladdich. Jag kände att jag verkligen ville vara en del av denna återuppståndelse, och det känner jag än idag, konstaterar han.

”Det var en fantastiskt tid att börja på Bruichladdich då Jim McEwan, Duncan McGillivray och Mark Reyneir var här”

Adam jobbade på och snart fick han andra arbetsuppgifter på destilleriet.
– Efter några månader som guide så började jag jobba i lagerhusen, men på den här tiden runt 2003 – 2004 så var vi inte i närheten av lika många som jobbar här idag, berättar han. Om det behövdes folk på buteljeringslinan, då gick man dit och jobbade.

Han minns särskilt hur det var före jul varje år. Då skramlade man ihop alla som hade anknytning till företaget, även säljteamet som annars jobbade runt om i världen kom hem till Islay för att jobba med buteljering och paketering.
– I slutet på oktober tills början på november så måste vi ut med allt innan jul och jag kommer särskilt ihåg att vi hade ett tre-pack med 5 centiliters flaskor i och dessa fick man lov att manuellt fylla och paketera. Jag jobbade med det i en hel vecka, skrattar Adam.

Just det faktum att de var färre anställda gjorde att han fick möjligheten att prova på näst intill alla olika arbeten på destilleriet.
– Att jag började som Mashman var helt enkelt för att jag inte hade något att göra för stunden, skrattar han. Det handlade om att vara på rätt plats vid rätt tid när dessa möjligheter öppnade upp sig men det var också fantastiskt att det fanns sådana möjligheter.

Adam hade känsla att om man tog dessa möjligheter till att lära sig ännu mer så blev man även tillfrågad nästa gång.
– Det var en fantastiskt tid att börja på destilleriet då Jim McEwan, Duncan McGillivray och Mark Reyneir var här, minns Adam. Neil McTaggert jobbade som Stillman och hade skött pannorna i över 35 år och han kunde destillera utan att titta, han var fantastisk.

Många av det gamla teamet kunde ju berätta historier om hur det var på Bruichladdich från 50- och 60 talet, något som Adam sög åt sig som en svamp.

Efter att Bruichladdich blev uppköpt av Rémy Cointreau under 2012 så märkets ett uppsving, främst i att det fanns mer pengar att göra nya investeringar.
– Vi har gått från framgång till framgång vilket är roligt, säger Adam. Vi bygger fler och fler lagerhus, vi har anställt mer folk och ökat produktionen.

Men han säger också att det var en stor omställning när första Mark slutade och sedan när Jim gick i pension.
– När Jim berättade att han skulle gå i pension så kom det som en stor chock för mig. Jag hade ju jobbat väldigt när honom i flera år då han lärde upp mig, berättar Adam. En av sakerna som Jim lärde mig var att lita på mina instinkter och göra det man vill göra. Så vi känner oss trygga i att gå våra egna vägar och gör våra egna val, utan att behöva känna historiens vingslag.

En av Islays största arbetsgivare

Idag är Bruichladdich en av Islays största arbetsgivare med över hundra anställda. De sköter det mesta som har att göra med destilleriet på plats på ön.
– Vi fortsätter att växa vilket är väldigt angenämt men med det är inte helt problemfritt. Då vi jobbar med alla aspekter som rör Bruichladdich från produktion till marknadsföring så finns det en risk att vi knycker anställda från andra företag på ön, och det vill vi ju inte, förklarar Adam.

”Kvalitet är viktigare än kvantitet för oss dessutom så vill vi lagra all vår whisky på Islay”

Några andra problem som har dykt upp är bristen på bostäder och skolplatser, något som aldrig har varit ett problem förut på Islay.
– Det är ett bra problem att ha, men det är också ett problem som vi måste lösa. Inom något år kommer vi förmodligen vara över 130 personer som jobbar här.

Lagring på Islay

Sedan Bruichladdich väcktes till liv igen efter 2001 så har de sakta men säkert ökat sin produktion. De gick från 250,000 liter alkohol per år till ungefär 1,5 miljoner liter under 2013. Men då de vill att all deras whisky ska lagras på Islay så har de valt att gå ned i produktion till en miljon liter per år, för att få plats med alla fat på ön.
– Vi vill väldigt gärna lagra all vår whisky på ön och detta har gjort att vi har redan byggt fem nya lagerhus med en plan på ytterligare sex, säger Adam. Detta är naturligtvis en enorm investering från Rémy Cointreau men det kommer att göra att vi har plats för 50 – 60,000 tusen extra fat per år.

Bruichladdich skulle kunna trycka plattan i mattan och producera så mycket som två miljoner liter per år, men med tanke på utrustningens ålder och de anställdas villkor så kommer de inte göra det.
– Vi försöker inte ta över världen med Bruichladdich, skrattar Adam. För oss handlar det om kvalitet före kvantitet och då är det viktigt att vi inte bara sprutar ut Bruichladdich på marknaden.

De har även andra stora projekt som ska genomföras under de kommande åren. Förra året så presenterade de nyheten att de skulle börja mälta sitt eget korn, något som Bruichladdich inte har gjort på nästan 60 år.
– De gamla mältgolven är visserligen kvar men de är omgjorda till kontor och ligger ovanför vår butik idag. Men planen har aldrig varit att vi skulle använda oss av ett traditionellt mältgolv utan en mer modern anläggning med en mältningstrumma eller kanske några saladinboxar, berättar Adam. Som du hör så är vi på ett planeringsstadium fortfarande, skrattar han.

Att de ska börja med egen möltning är ett steg i ett större projekt de kallar för Islay Barley, ett projekt som inriktar sig på att tillverka så mycket whisky som möjligt av korn odlat på Islay.
– Vårt mål är att vi ska kunna mälta varje enskild gårds skörd så vi kan skapa en Single Islay Farm Vintage whisky, säger Adam. Idag så måste vi rätta oss efter vår samarbetspartner i Inverness som mältar åt oss och där kan vi bara mälta i batcher om 120 ton. Om en gård producerar mindre än det så blir det en blandning av skördarna, och det är det vi vill ifrån.

Förra årets skörd

Då varje gårds skörd är extremt viktigt så var det en spännande sommar förra året för Islay. Kornet fick en bra start och växte kraftigt på våren sedan när värmen slog till var det nära att torka ut. Men precis när de behövde regn som mest så växlade vädret och i stort sett hela skörden för samtliga gårdar räddades.
– Tonmässigt så var 2018 ett av de bästa åren vi någonsin har haft, berättar Adam. Och vi ser också att kvaliteten är bra men det är delvis för tidigt att säga hur den torra sommaren påverkade whiskyn. Vi mäter ju kvaliteten från det att bonden planterar fröet till att vi tömmer fatet, och det kan ju vara ett spann på allt från tre till trettio år. Men vi ser inga direkt problem just nu.

Ryewhisky från Islay?

När Jim McEwan slutade på Bruichladdich så ville Allan Logan, som är produktionschef, och Adam fortsätta att utveckla det som Jim hade lagt grunden till, nämligen att experimentera med nya saker.
– Råg var egentligen ett naturligt steg även om det inte tidigare hade gjorts på Islay. Bönderna måste odla något annat än korn på sina åkrar emellanåt för att kultivera och behålla ekosystemet, berättar Adam.

Innan Bruichladdich började med sitt projekt Islay Barley 2004 så var det nästan ingen på Islay som odlade korn då det inte fanns någon marknad för det. Det samma gäller idag för andra sädesslag.
– Man kan odla morötter eller ärtor också, men vårt förslag var att de skulle odla något som vi kunde använda också. Då behövde inte bönderna köpa innan någon annan utrustning och de behövde inte leta andra kunder, förklarar Adam.

Rågen odlades på Coullan Farm på Islay av bonden Andrew Jones, en gammal skolkamrat till Adam för övrigt.
– Andrew som är en ung bonde på Islay är intresserad av att utveckla och testa nya saker, så när vi kontaktade honom med idén om att odla råg så var han med på en gång.

Totalt lyckades de skörda 12 ton råg som sedan blandades med korn från Islay så deras mashbill blev tillslut 45% mältat korn och 55% råg.
– Vi hade ju naturligtvis ingen aning om hur man producerar rågwhisky, men vi pratade med kollegor runt om i världen. Tyvärr är vi ju unika att vi har ett Viktoriansktdestilleri och ingen annan använder lika gammal utrustning som oss, skrattar Adam.

Men i december 2017 så destillerade de råg för första gången på Bruichladdich.
– Det som kom ut ur pannorna var ju bra på riktigt, säger Adam förvånat. Även om det nu bara är lagrat i något år så är det en fantastisk kryddig och lakritsaktig sprit. Att göra whisky på Islay är ju speciellt i sig, men att få göra något som ingen annan har gjort tidigare är ju fantastiskt.

Det var Adam och Duncan ’The Budgie’ McFadyen som tillsammans såg de första dropparna sippra fram kl 03.00 på natten.
– Man inser ju att det inte finns så mycket i whiskyväg som inte har gjorts tidigare på Islay så när vi stod där, jag och Budgie, så insåg vi att vi hade skapat flytande historia, säger Adam stolt.

”När jag och Budgie stod där klockan 03 på morgonen, så insåg vi att vi hade skapat flytande historia”

De har valt att lagra sin rågwhisky på lätt rostade fat för att få fram en tydligare smak och doft från själva rågen istället för från fatet.
– Vi håller ett öga på faten och ser hur experimentet går, men det är ju inget som vi kommer att släppa någon gång snart, säger Adam. Men definitivt i framtiden.

Octomore Event Horizon

På årets upplaga av Feis Ile så släppte Bruichladdich sin första 12 åriga utgåva av sin superrökiga Octomore. De kallade buteljeringen för Octomore Event Horizon och whiskyn kommer från det där första produktionsåret 2007 då de började producera superrökigt destillat.
– Vi har i nuläget ungefär bara 60 fat kvar från 2007 med Ocotomore, men det har aldrig varit tanken med detta varumärke att vi ska ha äldre lager, förklarar Adam. Då processen är så svår för att få den här extrema rökigheten så blir det naturligt med små batcher.

Utöver rökigheten så finns det heller ingen kontinuerlighet i produkten. De använder olika fat och buteljerar vid olika alkoholstyrkor.
– Det är en intressant produkt på det sättet att det finns inga regler förutom att den ska vara superduperrökig, skrattar Adam. Förutom det så har vi fria händer.

Octomore visar också att en whisky behöver inte vara som alla andra. Den rättar sig inte efter ålder och med en ppm-halt som ibland är uppe och nosar på 300 så är den långt utanför normen vad som traditionellt är en ”rökig” whisky.
– Många stirrar sig blinda just på dessa extrema siffror, men om man smakar Octomore så inser man att vilken otrolig kvalitetsprodukt det är, säger Adam. Det är resultatet av ett långsamt, tidskrävande hantverk som sedan får lagras till perfektion.

Hur kan de då skapa denna enorma ppm-halt som Octomore besitter? Förut var det lite av en hemlighet hur processen gick till men nu är Adam lite mer öppen och kan beskriva hur de lyckas.
– Det vi gör är att vi förlänger kölningsprocessen till det extrema, förklarar Adam. Vi kölnar kornet under lång tid och på svag värme. Tricket är att få en liten låga med mycket rökutveckling.

Normalt så tar det kanske ett dygn att kölna kornet, men för Octomore så tar det tre dagar.
– Till vår normalrökiga Port Charlotte, som ligger på 40 ppm så kölnar de som vanligt under ett dygn och sedan analyserar de kornet för att se hur hög ppm halt det har, förklarar Adam.

De kan ju inte styra själva processen då rök är naturligt så det de gör att de blandar ut den rökiga malten med orökt malt tills de når 40ppm i en batch.
– Men för Octomore så blandar de inte ut batchen utan levererar det som det är, skrattar Adam. De gör detta endast till oss, men det är ändå ingen annan som vill ha så rökigt korn. Alla andra vill ha en kontinuerlig ppm-halt, men det är inte vi intresserade av.

”Bruichladdich ska inte välja att göra något bara för att det är enkelt att göra, vi ska göra det för att det är det rätta att göra”

Produkten Octomore innebär också otroligt mycket merarbete för Bruichladdichs designers och marknadsförare då varje buteljering är en ”ny” unik produkt som behöver nya förpackningar och marknadsföringsmaterial.
– Även om det innebär mer jobb för alla i kedjan så är det något vi tror på i alla fall. Vi förstår varför de flesta andra inte arbetar på samma sätt som oss men vi vill skapa riktigt intressant och tankeväckande whisky. Bruichladdich ska inte välj att göra något bara för att det är enkelt att göra, vi ska göra det för att det är det rätta att göra, avslutar Adam.