Idag, den 25 januari, firar Skottar runt hela jorden Burns Night. Denna årliga tradition har stadigt vuxit sedan starten 1802 och har idag utvecklats till att bli en dag som hyllar allt Skotskt.
I grunden så handlar den om firandet av nationalpoeten Robert Burns födelsedag. Robert skrev inte bara dikter och sånger utan egentligen skapade han en nationalidentitet som än idag värmer de skotska hjärtana lite extra.
Robert Burns föddes 25 januari 1759 i byn Alloway, strax söder om den större staden Ayr på Skottlands sydvästkust. Hans familj arrenderade en gård och alla i hushållet jobbade hårt på fälten. Mamman, Pappan och Roberts sex yngre syskon var alla delaktiga att få gården att gå runt.
Robert fick aldrig någon formell utbildning utan hans far lärde honom och hans syskon att läsa och skriva samt även historia, geografi och matematik. Och även om livet var hårt och Robert slet så fanns det ändå tid att också lära sig franska och Latin.
Han skrev sin första dikt när han var 15 år och han fastnade för konsten direkt. När Robert dog vid en ålder av 37 så hade han skrivit nästan 350 sånger och 320 dikter och han hjälpte till att skiva många fler. Hans humoristiska stil och det socialistiska temat samt hans förståelse för ’den vanliga’ skotten gjorde att hans dikter populariserades hos de flesta – oberoende av klass eller bakgrund.
Auld Lang Syne
Även om Robert Burns inte ligger bakom original texten till denna välkända sång så är det han som gjorde den berömd. 1788 skickade han ett original av sin omarbetade sång till Scots Musical Museum med en anteckning som löd: ”The following song, an old song, of the olden times, and which has never been in print, nor even in manuscript until I took it down from an old man”.
Delar av hans version hade textrader som han hade hämtat från en tidigare version som var skriven av James Watson 1711 men stora delar var nysrivet av Burns.
Som bekant så sjungs ju Auld Lang Syne än idag och då kanske främst vid tolvslaget på Nyårsafton och naturligtvis som avslutning vid varje Burns Supper!
Burns Night
Första gången Burns Night firades var i juli 1801 – fem år efter att poeten hade dött. En grupp beståendes av hans närmaste vänner samlades då vid Burns stuga i Alloway för att fira hans liv och verk. De åt en Haggismiddag med alla tillbehör och läste högt från utvalda verk.
Året därpå beslutade de att genomföra denna samling på hans födelsedag istället, 25 januari, och således var en tradition född – en tradition som nu 221 år senare har blivit en global tradition.
Så här går en Burns Supper till:
- Värden hälsar välkommen
- Bordsbön läses – oftast ”The Selkirk Grace” En välkänd måltidsbön.
- Middagen inleds med en soppa – till exempel Scotch Broth eller Cock- a- Leekie.
- Haggisen gör entré! En Haggis – gjord av fårinälvor, bärs in till gästerna medan en säckpipeblåsare spelar.
- Haggisen ställs på bordet och någon i församlingen läser ”Address to a Haggis” medan han trancherar haggisen.
- När dikten lästs klart skålar gästerna i skotsk Whisky.
- Gästerna äter Haggis som serveras med potatismos och rotmos. ”Neeps and Tatties”
- Under eller efter middagen läses ett antal tal.
Immortal memory – som är ett hyllningstal till Burns eller någon av hans verk.
Toast to the Lassies – Ett tal till kvinnorna som lagat maten.
Toast to the Laddies – Ett mot-tal av någon av kvinnorna om män eller om talet man nyss hört. - Gästerna sjunger sedan olika sånger av Burns – middagen avslutas alltid med att alla gäster sjunger ”Auld Lang Syne”
Address to a Haggis av Robert Burns
Fair fa’ your honest, sonsie face,
Great Chieftain o’ the Puddin-race!
Aboon them a’ ye tak your place,
Painch, tripe, or thairm:
Weel are ye wordy of a grace
As lang ‘s my arm.
His knife see Rustic-labour dight,
An’ cut ye up wi’ ready slight,
Trenching your gushing entrails bright,
Like onie ditch;
And then, O what a glorious sight,
Warm-reekin, rich!
Then, horn for horn, they stretch an’ strive:
Deil tak the hindmost, on they drive,
Till a’ their weel-swall’d kytes belyve
Are bent like drums;
Then auld Guidman, maist like to rive,
Bethankit hums.
The groaning trencher there ye fill,
Your hurdies like a distant hill,
Your pin wad help to mend a mill
In time o’ need,
While thro’ your pores the dews distil
Like amber bead.
Is there that owre his French ragout,
Or olio that wad staw a sow,
Or fricassee wad mak her spew
Wi’ perfect sconner,
Looks down wi’ sneering, scornfu’ view
On sic a dinner?
Poor devil! see him owre his trash,
As feckless as a wither’d rash,
His spindle shank a guid whip-lash,
His nieve a nit;
Thro’ bluidy flood or field to dash,
O how unfit!
But mark the Rustic, haggis-fed,
The trembling earth resounds his tread,
Clap in his walie nieve a blade,
He’ll make it whissle;
An’ legs, an’ arms, an’ heads will sned,
Like taps o’ thrissle.
Ye Pow’rs wha mak mankind your care,
And dish them out their bill o’ fare,
Auld Scotland wants nae skinking ware
That jaups in luggies;
But, if ye wish her gratefu’ prayer,
Gie her a Haggis!
Haggis – Skottlands mytomspunna nationalrätt!
Man kan fråga sig varför när det kommer till Skottlands nationaldryck, whisky, så är den älskad och uppskattad över hela världen, men när det kommer till deras nationalrätt så är den ofta betraktad som ett skämt.
Om du frågar en Skotte ”Vad är haggis?” så får du ofta det skämtsamma svaret att det är ett fyrbentdjur som lever i Högländerna. Två av dess ben är kortare än de andra för att den inta ska tippa över när den springer i bergen, men att de är ganska lättfångade då man bara springer runt berget i motsatt riktning och tar de då lätt för att de inte kan vända.
Detta skämt är möjligen till för att släta över att haggis egentligen är fårmage som är fylld med hackade inälvor och serveras med rotmos och potatismos.
Det låter ju ganska läskigt, men är faktiktst riktigt delikat!
För att vara mer precis så innehåller en traditionell haggis följande: En fårmage, ett fårhjärta, två fårlungor, en fårlever, talg och 2 1/2 kg lammkött. Tre gula lökar, 3 dl havremjöl och ca en liter buljong. Den är kryddad med koriander, salt och peppar. Ingredienserna är hackade och allt läggs in i fårmagen som knyts igen och får koka i välsaltat vatten i ca en timme.
Var denna rätt kommer ifrån ursprungligen är höjt i dunkel. En del menar att den kommer från när de Skotska boskapshandlare drev boskap ned från högländerna till marknaderna i Edinburgh. Hemifrån fick de då med sig en färdig måltid som de kunde koka och äta på vägen. Vissa tror att det var Vikingarna som introducerade rätten till Skottland när de landsteg på Orkneyöarna.
Ytterligare en teori är att den kommer från förhistoriska tider då man i samband med jakten tog tillvara på allt från djuret. Och inälvor som snabbt blir dåligt hackades helt enkelt upp och lades i magen på djuret och kokades en timme eller två. Smidigt och lätt och ingen övrig diskning var nödvändig.
Traditionellt sett så lämnade en Skotsk godsherre in några djur till slakteriet som skulle styckas till en speciell fest. Inälvorna lämnades då ofta som en del av betalningen till slaktaren. Haggis var alltid en populär rätt för de fattig. Billiga styckdetaljer som gav mycket näring och som annars skulle ha slängts bort.
Lungor, hjärta och lever kokas i en fårmage. Det låter läskigt men är delikat!
Oavsett det korrekta ursprunget så är idag haggis en lika starkt etablerad nationalikon i Skottland som dess whisky. Och mycket av berömmelsen kan man direkt härleda till nationalpoeten Robert Burns.
Varje år en den 25 januari så firas ’Burns Night’ runt om i världen. Då hyllas poeten och en stor middag dukas upp där haggisen är den starkast lysande stjärnan. Robert Burns gjorde rätten världskänd i sin dikt ’Adress to Haggis’ vilken börjar med den inledande frasen: “Fair fa’ your honest, sonsie face, Great chieftain o’ the pudding race!”
I Skottland så står det ofta ’Haggis, neeps and tatties’ i menyer. ’Neeps and tatties’ är slang för ’turnips and potatoes’ dv.s kålrot och potatis. Ofta serveras de i lika stora delar, med ärtor till.
Detta är det traditionella sättet att servera haggis men kreativiteten har inga gränser, och man kan nu får haggis i alla olika former! Våga med fördel att prova en haggisburgare om du får tillfälle!
Att laga traditionell haggis hemma kan bli lite problematiskt. Vissa av ingredienserna kan vara svåra att få tag i, inte bara hos din lokala handlare, utan även hos slaktaren. Men med hjälp av en riktigt bra pölsa så kan man skapa en nära nog lika god rätt som serveras i Skottland.
Om du vill äta riktig Haggis men inte kan ta dig till Skottland så går det att beställa burkar med Haggis, som är riktigt goda!
