I hjärtat av Speyside i norra Skottland ligger staden Dufftown. Det är en liten stad med endast 2000 invånare men den är känd över hela världen som ’Whisky Capital of the world’. Det finns till och med ett ordspråk som lyder ’Rome was built on seven hills, Dufftown stands on seven stills’ – även om det inte stämmer riktigt idag då det endast finns sex destillerier så visar det ändå hur viktig whiskyindustrin är för staden.
Text: Henric Madsen
Foto: William Grant & Sons
De sex destillerier som finns i staden är Diageos Mortlach, Dufftown, Glendullan och William Grants & Sons Glenfiddich, Balvenie och Kininvie. Av de sex så är det endast Kininvie som är grundat under 1900-talet, alla andra grundades mellan 1823 och 1897.
”Rome was built on seven hills
Dufftown stands on seven stills”
Man kan fråga sig varför så många destillerier är byggda runt Dufftown och svaret kan vara att staden ligger geografiskt rätt. Den är belägen ganska mitt i de skotska högländerna och nära de bägge floderna Fiddich och Dullan. Staden fick också tidigt ett järnvägsspår vilket naturligtvis förenklade transporter men den främsta orsaken kan vara ren tur.
Det råkar vara så att William Grant, grundaren av det nu världsberömda William Grant & Sons, föddes här år 1839. I Dufftown fick han också sitt första jobb som bokförare hos Mortlach. William var en hungrig ung man och lärde sig snabbt hur ett destilleri fungerade och efter några år så blev han Manager för destilleriet.
När vi kommer fram 1880-talet så hade William bestämt sig för att sluta på Mortlach och starta ett eget destilleri. Han köpte mark strax norr om staden på den västra sidan av floden Fiddich och bygget av destilleriet började på hösten 1886. William, tillsammans med sina nio barn och en enda stenhuggare, byggde destilleriet från grunden vilket tog ett år av slit.
Enkelpannorna som installerades hade William fått köpa av Elizabeth Cummings för £120 som då ägde och höll på att bygga ut Cardhu Distillery.
Den första destilleringen hos Glenfiddich skedde på Juldagen 1887 och det måste ha varit ett bra destillat de tillverkade i de små begagnade pannorna för ganska snart stod det klart att blendern och fatmäklaren William Williams i Aberdeen ville köpa hela Glenfiddichs produktion för de kommande åren.
Williams timing med byggandet av destilleriet var perfekt. Runt 1890 så startade en whiskyboom i Storbritannien vilket lockade ännu fler destillerier till att öppnas just kring Dufftown – bland annat de nu nedlagda Pittyvaich, Convalmore och Parkmore. Namnet som William döpte sitt nya destilleri till, Glenfiddich, är Gaeliska och betyder ’Valley of the Deer’ eller ’Hjortarnas Dal’. Och redan på 1800-talet så sålde han sin whisky med ett hjorthuvud som logotyp.
Glenfiddich växte från att ha en kund i Aberdeen till att inom loppet av 25 år skeppa sin blend ’ Grants Standfast’ ut till fler än 63 olika kunder runt om i världen. Även fast förbudstiden pågick för fullt i USA så lyckades Williams barnbarn Grant Gordon, som hade börjat jobba på företaget, att öka både försäljningen såväl som produktionen.
Två stora förändringar hos Glenfiddich sker mellan åren 1957 och 1959. Williams barnbarnsbarn, Charles Gordon, beslutar att de ska ha kopparslagare anställda vid destilleriet. Kopparslagare var då, liksom nu, ett sällsynt yrke och kompetens var stor hos de få som jobbade med det. Att då ha tillgång till egna kopparslagare som kunde ha en ständig tillsyn på deras pannor var en viktig del för att hålla produktionen igång.
En minst lika viktig del är fatbindare och Charles Gordon insåg att även de skulle vara bra att ha knutna direkt till destilleriet för att slippa vända sig till något externt företag. Så 1959 bygger de upp en egen Cooprage med fatbindare som ser till att det aldrig råder brist på färska fat att använda.
En ikonisk design
Glenfiddichs, idag, välkända trekantiga design på sin flaska var revolutionerade när den kom 1957. Den designades av Hans Schleger som var välkände 1900-tals designer. Han hämtad inspiration till designen från tre av whiskyns ingredienser: vatten, luft och mältat korn – en treenighet som skapar William Grants & Sons whisky.
Flaskdesignen användes först till Grants blended whisky ’Stand Fast’, men kom sedan också att sätta stilen på den kommande lanseringen av Single Malt.
I en tid då alla flaskor var runda eller fyrkantiga så stod Glenfiddichs trekantiga flaska ut från mängden i butiker och barer.
Single Malt Whisky
Vi ska komma ihåg att fram till 1963 så var Scotch Whisky synonymt med blended whisky över stora delar av världen. Det fanns ett antal destillerier och oberoende buteljerare som gav ut Single Malt whisky på den inhemska, brittiska, marknaden. Faktum är att också Glenffidich buteljerade en fem årig single malt som bara sålde i butikerna i destilleriet direkta närhet.
DLC bråkar
Det var svåra tider för whiskyproducenter under 60-talet- Många mindre destillerier köptes upp av större företag eller så gick de omkull. Grant´s insåg att något måste göras snabbt och beslutade sig för att försöka gasa sig ur den annalkande krisen. De byggde det första besökscentrat vid Glenfiddich och de började med en aggressiv marknadsföringskampanj – bland annat då med reklamfilmer om deras blended scotch Stand Fast.
Detta ska ha varit startskotten på en konflikt som ledde till att familjen Grant satsade på Single Malt. DLC, Distillers Company Limited – vad som senare skulle utvecklas till att bli dagens Diageo, var huvudleverantör av grainwhisky till Grant’s och de ansåg att detta med reklamfilm för att sälja whisky var en form av kommersialism som de inte skrev under på och ströp därav leveranserna av grainwhisky till familjen Grant’s.
Då man inte kan skapa en blended whisky utan grain så påverkade detta naturligtvis produktionen av Standfast och Grant’s fick snabbt tänka ut en lösning. I sann familjetradition så satte man igång att bygga ett eget graindestilleri från grunden.
Girvan Distillery
Att Girvan byggdes på den skotska västkusten och inte i Speyside som man kanske hade trott berodde på att här fick man tillgång till mycket mark snabbt och kommunen här välkommande både arbetstillfällena såsom det finansiella tillskottet med öppna armar.
Destilleriet byggdes på mindre än nio månader och man gjorde sin första destillering på Juldagen 1963.
Under ett vakande öga av Charles Gordon så planerades, byggdes och startades destilleriet inom loppet av blott nio månader. Som en hyllning till sin farfarsfar så såg Charles till att den första destillationen på Girvan Distillery skedde på Juldagen 1963.
Idag är Girvan en viktigt kugge i Grant’s maskineri och förser både sig själva såväl som en rad andra blenders med grainwhisky. När Grant´s planerade ett fjärde destilleri, Aisla Bay, så var det intill Girvan Distilleri de byggde det. De producerar också sin välkända gin, Hendrick´s Gin, här i krokarna.
Så det som först verkade vara katastrof omvandlades till en möjlighet att göra något som ingen annan hade gjort innan. Det faktum att de under byggnationen av Girvan inte hade tillgång till grainwhisky gjorde att de i stort sett var tvungna att lansera en ny produkt – Glenfiddich Pure Malt – och samtidigt då, med all sannolikhet oavsiktligt, skapa en helt ny kategori av whisky som idag älskas av miljontals konsumenter – Single Malt Scotch Whisky.
När Glenfiddich Pure Malt lanserades så föll det sig så TaxFree-konceptet på flygplatser hade precis startats runt om i världen och Pure Malt var en av de första whisky som fanns på denna helt då helt nya marknad.
Whiskyn som ingick i Glenfiddich Pure Malt sägs vara i grunden en åtta årig whisky som sedan fick gifta sig men en del 12- och 13 åriga fat. Med åren så släpptes en rad olika buteljeringar men det är inte förens så sent som 2008 de släpper den 12 åriga buteljeringen som är så synonym med Glenfiddich idag.
Glenfiddich idag
När man besöker Glenfiddich idag så slås man av hur otroligt stort det är. Själva destilleriområdet täcker en yta på ca 35 hektar och innefattar fatbindare, kopparslagare, buteljeringslina, två pannhus som rymmer totalt 29 kopparpannor och ett stort antal lagerhus.
Under åren har Glenfiddichs framgång lett till en dramatisk utvidgning av destilleriet och har nu en kapacitet på 10 000 000 liter alkohol per år. Att skala upp, vad som i grunden är en hantverksprocess, är ingen enkel uppgift om kvaliteten ska bibehållas. Man kan inte bara köpa större och bättre kopparpannor när destillatets karaktär bygger på just den modellen man redan har.
Glenfiddich har istället byggt två stora byggnader som huserar de 29 pannorna. Dessa är kopior på de pannor som William Grant installerade 1887 och detta märks särskilt på spritpannorna som kommer i par med olikt formade halsar. Det var så originalpannorna såg ut och det tror man beror på att de begagnade pannorna var allt som William hade råd med.
Då alla pannor i ’Stillhouse 2’ fortfarande är direkteldade, visserligen med gas numer, skulle man kunna ana att spriten de producerar är tung. Men istället är Glenfiddichs stil lätt och fruktig. Orsaken till den fruktiga stilen hittar man vid hur man bryter själva destilleringen.
Man kör med ganska snäva brytpunkter vilket alltså resulterar i att det behövs många pannor för att komma upp i stora volymer.
Denna berömda fruktighet, som är fylld med päron och äpplen hittar man lättast i deras 12 åriga buteljering. I deras äldre produkter använder de mer sherryfat och då blir själva destilleriprofilen svårare att hitta – men den försvinner aldrig helt.
Solerasystemet
Glenfiddich var också bland de första att utveckla, eller kanske återuppliva, traditionen med att använda sig av en skotska variant på Solerametoden.
Det Glenfiddich gör är att de väljer ut gäng fat som de sedan tömmer i en gigantisk öppen tunna, en Vat, som redan är upp till hälften fylld med whisky sedan tidigare. De låter whiskyn från de nya faten gifta ihop sig under ett antal månader. När de sedan ska buteljera denna whisky så tar de bara hälften av innehållet ur denna Vat. Det som är kvar får vara där för nästa batch med fat som fylls i. På så vis finns det ständigt en grund med vällagrad whisky i fatet som ger en extra munkänsla och härligt rundade aromer i doften.
De utvecklade denna teknik först för sin 15 åriga buteljering men har sedan dess flera olika sådan fat till sina Select, Reserve och Vintage Cask buteljeringar.
Faktum är att all whisky hos Glenfiddich genomgår någon slags ’giftermål’ innan buteljeringen. Om de inte använder Solera systemet så använder de större fat, så kallade Tuns. Detta sätt att låta all whisky gifta ihop sig innan buteljering är en dyr process men det är något som William Grants & Sons tror starkt på att det adderar den där ekrta kvaliteten som de vill ha i sina produkter.
Robbie-Dhu källan
När man tillverkar whisky så är vatten otroligt viktigt då det används i stort sett i alla steg i tillverkningsprocessen från mäskning till kylning. Glenfiddich använder bara en enda källa för allt sitt vatten och det är den närbelägna Robbie Dhu källan. Vatten härifrån används till så väl som process vatten till att späda ned råspriten från de cirka 70% till fatstyrkan 63,5%.
Då de också har en egen buteljeringslina på plats vid destilleriet så är det med källvattnet som de späder ut sin whisky ned till 40% inför buteljeringen. Detta är smått unikt i branschen som hel helt. Ofta så buteljeras whisky långt från destilleriet och då med destillerat vatten för utspädning.
Det är mycket vanligare i branschen att utspädning och tappning sker långt borta från destilleriet, med destillerat vatten för utspädning.
Fortfarande familjeägt
Även efter 133 år så är företaget fortfarande 100% familjeägt – idag av den femte generationen. Förutom destilleriet Glenfiddich så har de expanderat med ytterligare tre maltdestillerier och ett graindestilleri. Dessa är Balvenie, Kininvie, Ailsa Bay samt Girvan, som vi nämnde tidigare. Balvenie och Kininvie ligger i direkt anslutning till Glenfiddich och Ailsa Bay samt Girvan ligger söderut längs Skottlands västkust.
Andra varumärken som de också äger är den välkända Blended Malt Monkey Shoulder samt ginen Hendrick´s.
1 Trackback / Pingback
Kommentarerna är stängda.