Man kan fråga sig varför när det kommer till Skottlands nationaldryck, whisky, så är den älskad och uppskattad över hela världen, men när det kommer till deras nationalrätt så är den ofta betraktad som ett skämt.
Om du frågar en Skotte ”Vad är haggis?” så får du ofta det skämtsamma svaret att det är ett fyrbentdjur som lever i Högländerna. Två av dess ben är kortare än de andra för att den inta ska tippa över när den springer i bergen, men att de är ganska lättfångade då man bara springer runt berget i motsatt riktning och tar de då lätt för att de inte kan vända.
Detta skämt är möjligen till för att släta över att haggis egentligen är fårmage som är fylld med hackade inälvor och serveras med rotmos och potatismos.
Det låter ju ganska läskigt, men är faktiktst riktigt delikat!
För att vara mer precis så innehåller en traditionell haggis följande: En fårmage, ett fårhjärta, två fårlungor, en fårlever, talg och 2 1/2 kg lammkött. Tre gula lökar, 3 dl havremjöl och ca en liter buljong. Den är kryddad med koriander, salt och peppar. Ingredienserna är hackade och allt läggs in i fårmagen som knyts igen och får koka i välsaltat vatten i ca en timme.
Var denna rätt kommer ifrån ursprungligen är höjt i dunkel. En del menar att den kommer från när de Skotska boskapshandlare drev boskap ned från högländerna till marknaderna i Edinburgh. Hemifrån fick de då med sig en färdig måltid som de kunde koka och äta på vägen. Vissa tror att det var Vikingarna som introducerade rätten till Skottland när de landsteg på Orkneyöarna.
Ytterligare en teori är att den kommer från förhistoriska tider då man i samband med jakten tog tillvara på allt från djuret. Och inälvor som snabbt blir dåligt hackades helt enkelt upp och lades i magen på djuret och kokades en timme eller två. Smidigt och lätt och ingen övrig diskning var nödvändig.
Traditionellt sett så lämnade en Skotsk godsherre in några djur till slakteriet som skulle styckas till en speciell fest. Inälvorna lämnades då ofta som en del av betalningen till slaktaren. Haggis var alltid en populär rätt för de fattig. Billiga styckdetaljer som gav mycket näring och som annars skulle ha slängts bort.
Lungor, hjärta och lever kokas i en fårmage. Det låter läskigt men är delikat!
Oavsett det korrekta ursprunget så är idag haggis en lika starkt etablerad nationalikon i Skottland som dess whisky. Och mycket av berömmelsen kan man direkt härleda till nationalpoeten Robert Burns.
Varje år en den 25 januari så firas ’Burns Night’ runt om i världen. Då hyllas poeten och en stor middag dukas upp där haggisen är den starkast lysande stjärnan. Robert Burns gjorde rätten världskänd i sin dikt ’Adress to Haggis’ vilken börjar med den inledande frasen: “Fair fa’ your honest, sonsie face, Great chieftain o’ the pudding race!”
I Skottland så står det ofta ’Haggis, neeps and tatties’ i menyer. ’Neeps and tatties’ är slang för ’turnips and potatoes’ dv.s kålrot och potatis. Ofta serveras de i lika stora delar, med ärtor till.
Detta är det traditionella sättet att servera haggis men kreativiteten har inga gränser, och man kan nu får haggis i alla olika former! Våga med fördel att prova en haggisburgare om du får tillfälle!
Att laga traditionell haggis hemma kan bli lite problematiskt. Vissa av ingredienserna kan vara svåra att få tag i, inte bara hos din lokala handlare, utan även hos slaktaren. Men med hjälp av en riktigt bra pölsa så kan man skapa en nära nog lika god rätt som serveras i Skottland.
Läs här hur du lagar din egna Haggis!
Om du vill äta riktig Haggis men inte kan ta dig till Skottland så går det att beställa burkar med Haggis, som är riktigt goda!
