Michter´s Distillery i Louisville, Kentucky, har en lång och brokig historia som inte börjar där man kanske tror. Faktum är att Michter´s ursprungligen kommer överhuvudtaget inte från Kentucky utan från Schaefferstown i Pennsylvania.
1753 byggde bröderna John och Michael Shenk ett litet destilleri på sin gård. De var schweiziska mennonitbönder som hade följt med William Penn till den nya världen. Bröderna var bland de första att producera en kolonial Rye Whiskey. Enligt legenden så köpte George Washington några lådor av Shenks Rye Whiskey för att stärka de kontinentala trupperna under revolutionskrigets bistra vintrar.
När John Shenk dog år 1827 lämnade han destilleriet till sin dotter och svärson John Kratzer. John Kratzer dog år 1861 men hade sålt destilleriet året innan till sitt barnbarns man Abraham Bomberger.
Från de första skotten i det amerikanska inbördeskriget till det sista i Första Världskriget var destilleriet känt som ”Bomberger’s”, men Förbudstiden tvingade destilleriet att stänga 1919.
Familjen Shenk hade då ägt destilleriet i 167 år, som jämförelse så ägde familjen Beam sitt destilleri i Kentucky i endast 125 år.
Öppning och stängning
Efter Förbudstidens slut öppnades destilleriet igen men det köptes och såldes flera gånger. På 1930-talet bytte det namn till Penndale Distillery. År 1942 köptes det upp av den Philadelphia-baserade vätgasmäklaren Louis Forman.
Innan Forman hann göra något med destilleriet så blev han värvad för att göra militärtjänst och blev skickad till Europa. I och med det tvingades han att sälja, men hans engagemang i destilleriet skulle fortsätta i många årtionden.
I början av 50-talet fick destilleriet ett nytt namn, Kirk’s Pure Rye Distillery. Någon gång runt 1955 såldes det till Pennco Distillers, vilket i sin tur var ett dotterbolag till ett av Louis Formans bolag. Pennco hade ett industriellt fokus, som gjorde whisky för flera egna varumärken och producerade whisky på kontrakt för andra företag. När Louis Forman nu återigen hade fått ägandet av destilleriet så skapade han varumärket ”Michters” för att hedra hans två söner MICHael och PeTER.
Affärerna gick dessvärre inte lysande och 1975 gick Pennco i konkurs. En grupp lokala affärsmän köpte destilleriet och de tillsatte Louis Forman som VD. En av de första åtgärder som Forman gjorde var att byta namn på destilleriet till Michter’s.
På grund av låg efterfrågan på whiskey under 70-talet så började de marknadsföra destilleriet som en lokal turistattraktion. Besökare kom för att se hur man destillerade under kolonialtiden och för att prova och naturligtvis köpa whiskey i den berömda destilleributiken – ”The Jug Shop”.
Genidraget med att öppna upp destilleriet för besökare bar frukt och vid 1976 hade Michter´s nått en viss ekonomisk framgång. Michter´s Distillery placerades också på National Register of Historic Places, vilket är USA:s officiella lista över kulturellt viktiga distrikt, städer, byggnader, strukturer och föremål.
Under åttiotalet blåste vindarna ännu hårdare och whiskybranschen stred för att överleva. Destillerier i Skottland stängdes och i USA var det samma melodi. Michter´s hade vid denna tid dragit ned sin produktion till endast ett fat om dagen. På grund av den minst sagt limiterade produktionen och ett allt vikande intresse från turisterna så växte problemen.
Destilleriet övergavs på Alla Hjärtans Dag 1990.
Allt lämnades, inklusive 40 000 fat med whiskey!
De började dra på sig skulder och spiken i kistan var till slut en skatteskuld på 180 000 dollar. När borgensmän och myndigheter hotade med att börja agera mot företaget så beslutade både ägarna såväl som arbetarna att lämna destilleriet på Alla Hjärtans Dag 1990. De gick helt enkelt ut genom dörrarna och lämnade allt kvar. De handgjorda kopparpannorna, utrustningen, dokument, personliga tillhörigheter och ca 40 000 fat – fulla med whiskey.
Countyt tog kontroll över fastigheten, men de hade svårt att hålla plundrare borta. En del av whiskyn destillerades senare om till etanol, en del såldes, men flera tusen fat tros ha blivit stulna. Destilleriet förföll med åren och en del av byggnaderna revs så småningom.
Det nya Michters tar form
Det är nu Michter´s som vi känner idag formas. Då ägarna lämnade destilleriet vind för våg 1990, så lämnade de inte bara den faktiska egendomen, de lämnade också de immateriella rättigheter också.
Joseph J. Magliocco från New York är advokat till yrket men driver också flera olika företag, däribland Chatham Imports – ett import-och tillverkningsföretag av alkoholhaltiga drycker. Joe kände till varumärket Michter´s sedan den tid då han hjälpte sin far med att sälja det en gång under 70-talet. Efter sju ”döda” år för varumärket så registrerade Chatham Imports Michter´s som sitt eget den 21 mars 1997.
Joe såg värdet i historien om det gamla destilleriet i Pennsylvania och tillsammans med den tidigare VD för Austin Nichols, Dick Newmman, skapade de ’ett litet whiskyföretag’. Med Joes kapital och Dicks kontaktnät så lyckades de bygga upp ett nytt Michter´s.
De köpte whisky som var tillverkade efter deras egna specifika recept från Kentucky destillerier såsom Heaven Hill, Barton, Brown-Forman och blandade till sin egen profil. Men drömmen var från start att bygga ett eget Michter´s distilleri i Kentucky.
2012 tog ett steg närmare drömmen när de köpte en fastighet i Louisville, Kentucky. Det var en tom industrilokal som behövde en massa jobb för att anpassas för att bli ett destilleri.
Joe anlitade två personer som fick uppdraget att bygga upp destilleriet från grunden. Den ena var bourbonlegendaren Willie Pratt och den andra var en av bourbonhimlens starkast lysande stjärnor, nämligen Pam Heilmann – idag Distillery Manager hos Michter´s.
Pamela Heilmann
Pamela kommer ursprungligen från Syracuse, New York. Både hon och hennes man jobbade inom stålindustrin, där Pam jobbade i labbet med metallurgi. Paret Heilmann fick ett erbjudande att flytta från New York ned till ett stålverk i Kentucky. Efter några år så visade det sig att företaget gick dåligt och de insåg att det var riskabelt att bägge hade samma arbetsgivare så Pam började söka jobb på annat håll.
– Vi hade bekanta som jobbade som arbetsförmedlare och de tipsade om att Beam alltid sökte efter kompetenta människor, berättar Pam. Sagt och gjort så skickade jag in en ansökan och bara någon dag efteråt så ringde de upp och erbjöd mig anställning som Supervisor.
”För många från kentucky är det en dröm att jobba på ett destilleri, för mig var det bara tur”
På den tiden hade Beam två destillerier, ett i Clermont samt ett större strax norr om Boston, Kentucky, The Jim Beam Booker Noe Plant. Pam jobbade på bägge dessa destillerierna som ersättare. Fördelen med att jobba som ersättare var att hon lärde sig alla moment på bägge destillerierna, men det var också ett av de sämsta jobben hon någonsin hade haft.
– Jag hoppade mellan olika skift utan att ha en aning om var jag skulle vara nästa dag. Men även om jag hatade det så älskade jag det samtidigt. Och det hjälpte mig otroligt mycket och gav mig en otrolig utbildning inom whiskyindustrin, säger hon. De dagarna då jag inte jobbade som ersättare så fick jag istället gå tillsammans med Beam´s Master Distiller Jerry Dalton och på så vis fick jag även möjlighet att lära mig hantverket som är destillering.
Booker Noe hade gått i pension nio månader innan Pam började på Beam men mot slutet hade Fred Noe tagit över rollen som Master Distiller.
Totalt jobbade hon hos Beam i femton år, varav de sista åtta som Distillery Manager på Booker Neo destilleriet.
Under de åren så ökade de produktionen med 50% och Pamela var ansvarig för kommittén att genomföra denna drastiska ökningen.
– För många som kommer från Kentucky så är det lite av ett drömjobb att få arbeta dels på ett destilleri men också att jobba så nära både Jerry och Fred. Men för mig så var det aldrig ett mål, det var bara turen som gjorde att jag hamnade där jag hamnade.
Pam byter till Michter´s
Joe Magliocco, ägaren till Michters hade långt gånga planer på att bygga ett eget destilleri och behövde bra personer som skulle klara av att både planera och driva ett nytt destilleri.
Willie Pratt var redan med i projektet och hade jobbat som Master Distiller redan innan Michters hade byggt sitt eget destilleri.
När Pam började på Michters så var hon den femte anställda på företaget. Idag har de cirka trettio anställda på destilleriet i Shiverly och ytterligare 10 personer i det nya Fort Nelson destilleriet i Louisville.
-De sökte någon som kunde planera destilleriet så väl som anställa rätt människor och sedan kliva på och destillera också. Jag tyckte det lät som ett kul projekt och idén att göra den absolut bästa whiskyn i världen till den högsta kvaliteten och få så lösa tyglar som möjligt att göra precis som jag vill göra den.
”Back then we were cooks without a kitchen”
Att gå från världens största bourbondestilleri till ett helt nystartat var självklart en stor omställning. Ett exempel är att på Michters så gör de två mashes på åtta timmer, på Beam gjorde de femton.
– Volymerna är självklart den stora skillnaden mellan Beam och Michters. Men man ska komma ihåg att när jag började på Beam så var det inte lika stort som då efter 15 år när jag slutade. Det hade gått från att vara ett litet företag till att bli ett publikt aktiebolag och världsomspännande, förklarar Pam. Det kändes som att efter varje försäljning av företaget så blev det bara större och större.
– Hos Beam var devisen att vi skulle producera så mycket som vi bara kunde och göra det så bra som möjligt, men hos Michters så är det tvärtom. Här är vårt fokus att producera så absolut bra vi kan men volymerna är inte så viktiga.
Den stora skillnaden för Pam är att hennes chef idag, Joe Magliocco har sitt kontor direkt bredvid hennes. Hos Beam så var hennes chef placerad i Chicago.
– Vi kunde aldrig ha ett spontant möte där vi pratade om hur man skulle kunna göra bättre whiskey. Idag så har vi små konversationer varje dag.
Michters ägas av en och samma familj, det är tre bröder som är ägare. Både bröderna och teamet är ett väloljat maskineri. Alla tre bröder är på plats vid destilleriet varje vecka och även Joe som är VD försöker vara där så mycket det går. Många av familjemedlemmarna jobbar också på destilleriet.
– När vi byggde destilleriet så var vårt mål att nå 500,000 proof gallon per år, men idag har vi expanderat och producerar ungefär 1,000,000 proof gallon per år. Men vi har fortfarande kapacitet kvar att växa i då vårt tak ligger på 1,5 miljoner innan vi behöver bygga ut, berättar Pam.
Michter´s tre faser
Man kan säga att Michters har gått igenom tre olika faser. Den första fasen var ´Sourcing´- d.v.s att man hade ingen egen whiskey utan köpte in från andra producenter för att blanda sina whiskyes.
Den andra fasen var att de kontrakterade producenter och bad dessa koka whiskey efter deras egna recept med deras egen signatur jäst.
– Detta var ett sätt för oss att kunna tillverka och sälja whiskey även fast vi inte hade ett eget destilleri. Det är ju som bekant ganska dyrt att bygga ett destilleri så detta var också ett sätt att få in kapital som vi kunde investera i ett eget destilleri, säger Pam. Vi verkligen som kockar utan ett eget kök, skrattar hon.
Den kontraktkokade spriten fylldes på Michter’s egna fat och lagrades i deras egna lagerhus.
– Det är ju så att mycket av det buteljerar än idag är tillverkat via kontrakt och inte i vårt eget destilleri. Vår 10-åriga Michter´s tillexempel är fortfarande buteljerad av det lagret och självklart också vår 20-åriga.
Fas tre är naturligtvis att de byggde sitt egna destilleri. Whiskeyn som de har kokat själva i destilleriet i Shivrely kommer dock förmodligen inte vara klar förens om minst ett år till.
– Vi tycker att vår whisky blir bäst när den har fått lagrats i 5 till 6. Det är då som whiskeyn har nått våra specifikationer att buteljera. En stor del av mitt jobb var ju att säkerhetsställa att det nya destillatet matchade det som vi hade destillerat hos andra producenter, förklarar Pam. Det är något som vi har lyckats väldigt bra med och nu får ut en sprit som är exakt så som vi vill ha den.
Jäst
Michter´s använder fyra olika jäststrängar som de själva har utvecklat.
– Jag skulle vilja säga att jästen är en av de viktigaste komponenterna i whiskeyn, säger Pam. Att destillatet innehåller mycket smak är ju otroligt viktigt och mycket av dessa smaker kommer från jästen. Jästen, faten, fermenteringen och hur man destillerar är av lika viktiga betydelser för hur den slutgiltiga produkten blir i flaskan. Det råder ju lite diskussion kring vad exakt det är som skapar smaken i whisky, fortsätter hon. Det är ju helt klart 100% av färgen kommer från fatet, men frågan är hur mycket av smaken som kommer från det.
En Master Destilleri från Skottland berättade för Pam en gång att han jobbade efter den enkla devisen att när det kommer till lagring så gäller ordspråket: ”Shiet in, Shiet out”.
1997 brann Heaven Hill ned och då försvann utrustning, lager såväl som deras unika jäststammar.
– Den branden fungerade som en väckarklocka för oss i branschen och det var då vi började förvara jästen på olika platser. När jag jobbade på Beam så förvarade vi vår jäst i labben hos bägge destillerierna och inte nog med det, deras Master Distiller vid den tiden hade en jästkultur med sig hem varje dag, bara för att säkerhetsställa att inget hände med den.
Lagring
Michter´s använder inte traditionella lagerhus som många andra destillerier i Kentucky utan de har klimatkontrollerade lagerhus. De styr temperaturen i lagerhusen genom att de värmer upp dem men låter de kyla ned sig naturligt. På så vis får de en kontrollerad lagring där de själv styr värmecyklerna.
– Vanligtvis så får man 4-6 värmecykler i ett traditionellt lagerhus, förklarar Pam. Men vi får 6-8 cykler där vätska tränger in och ur faten. Detta gör att whisky mognar snabbare.
”If you put shit in the barrel, you´ll get shit out of the
barrel.”
Något som Michters gör som är annorlunda är att de tillsätter vatten innan lagring. En fördelen med att addera vatten innan lagringen är att även vattnet blir ’lagrat’. En annan fördel med att tillsätta vatten är att polyfenolerna som finns i whisky löses lätt i vatten, vilket de får längre tid på sig att göra om man tillsätter vatten innan lagringen. Michter´s får då en mildare whiskey men behåller ändå de kraftfulla smakerna.
– Vi gör det för att det påverkar whisky på en rad olika sätt. Vårt destillat ligger på 138 proof, 69% ut från pannorna. Allt vi lägger på fat har en styrka på 103 proof, 51,5%, säger Pam. Under lagringen så stiger alkoholhalten en del till ungefär 110 proof, 55%.
– När vi sedan ska späda whiskyn innan buteljering så behöver vi bara tillsätta en ytterst liten mängd vatten, från 110 proof ner till 91 proof.
I USA så fylls vanligtvis faten med newmake som ligger på 125 proof, vilket är industristandarden. Den högre alkoholhalten sparar en hel del pengar då det går åt mindre fat. Och fat är dyrt, väldigt dyrt faktiskt.
– Fat är bland det dyrast som finns inom den här industrin, och våra fat är tyvärr inget undantag, säger Pam. Ett fat för oss kostar $225 styck. Ett vanligt fat för bourbon är endast kolat och de kostar ungefär $170, men våra fat är både rostade och kolade och de är gjorda av ek som har fått torkat i arton månader. Våra fat är gjorda efter våra exakta specifikationer, vilket gör de så mycket dyrare. Och vår lägre alkoholhalt gör att vi behöver fler fat än normalt också.
Lagringskapacitet
Hur mycket som lagras just nu är dess värre hemlighetsstämplade uppgifter och något som Michters inte vill gå ut med offentligt, men de har flera olika lagerhus. De har ett i direkt anslutning till destilleriet och endast det innehåller 14 500 fat, men de har ett antal fler som kan klara av mer än 20 000 fat vardera.
– Då det är ett privatägt företag så vill kan vi inte säja exakt hur många fat vi har, men jag kan säga att det inte råder någon brist på Michter’s. Förutom våra egna lagerhus så har vi ju fat hos andra destillerier också.
Master of Maturation
Inför en buteljering så samlas hela teamet och diskutera de fatprov som Andrea tar fram. Med i det teamet så ingår även ägarna av destilleriet. Men det är Pam som bestämmer. Även om teamet tycker något annat så är det hon som har det sista ordet.
– Andrea är ju ansvarig för lagren och mognaden av faten, men det är jag som bestämmer om det är klart för att buteljeras eller inte.
”The product isn’t aged more quickly, but its matured more quickly”
Nytt destilleri i Louisville
I början på 2019 så öppnade Michter’s ett nytt destilleri i centrala Louisville. De köpte en historiskt viktig byggnad och har spenderat de senaste två åren med omfattande renoveringar.
Även om det sker produktion i det nyöppnade destilleriet i Louisville så är det väldigt småskaligt. Den anläggningen producerar ett fat om dagen, så det är inte direkt några kvantiteter som påverkar den totala volymen av Michter’s.
– Vi fick tag i pannorna som användes i det ursprungliga Pennsylvania Destilleriet. Någon hade köpt dem från konkursboet och redan för flera år sedan så fick Joe frågan om han ville köpa dem, förklarar Pam. Och Joe slog till på en gång.
– Fort Nelson är ju vårt besöksdestilleri, då vi inte kan ta emot besökare vid vårt stora destilleri i Shiverly. Det är ganska små pannor, en 500 gallon wash still och en 250 liters pot still. Med den uppsättningen så producerar vi som sagt ett fat om dagen.
– Tanken är att vi kan göra mer unika saker och då framförallt kanske att i framtiden erbjuda våra besökare att buteljera en flaska med Michter’s som är producerad just på Fort Nelson Distillery.
Springfield Farm
De har även nyligen köpt en del mark i Springfield, Kentucky som de just nu bygger nya lagerhus på. Men de har också yta nog att odla sitt egna korn, råg och majs.
– Vi vill hemskt gärna använda dessa grödor just till vårt Fort Nelson destilleri, säger Pam. Det är ju för små kvantiteter för vårt stora destilleri i Shively. Allt spannmål som vi använder i produktionen är odlat i USA och all vår majs är odlat i Kentuckiana d.v.s. Kentucky och Indiana, förklarar hon. Vi arbetar nära med en rad olika bönder som uteslutande förser oss med den majs vi behöver.
De är också noga med att allt spannmål är odlat helt utan GMO. Deras malt och råg kommer också från USA, men de köper in det främst från Wisconsin och the Dakotas.
Filtrering
Michters har jobbat en hel del med filtrering av sina whisky. När Willie Pratt anslöt sig till Michters så gjordes hundratals olika tester för att se vilka filtreringstekniker passade bäst för de olika destillaten. Alla Michter’s produkter är filtrerade på olika sätt.
I motsatts till hur Skottarna använder fat så använder vi ju endast helt färska fat som aldrig har använts tidigare, säger Pam. Detta betyder att det följer med ännu mer skräp och sediment i vår whiskey än i deras whisky. Så vi använder flera olika kylfiltreringstekniker för att få en produkt som är ren från skräp, men ändå innehåller så mycket smak som möjligt.
När är de beslutar att skapa en ny whiskey så tar de in i planeringen och provar vilken sorts filtrering de ska använda för just den speciella produkten
– Det är en otroligt viktig del för oss och något vi jobbar stenhårt med varje dag, säger Pam. Vilken teknik vi använder beror på flera parametrar såsom ålder och vad det är för whiskey, om det är bourbon eller råg. Vi lägger mycket tid, pengar och energi på att göra den absolut bästa kvaliteten på varje droppe whiskey vi buteljerar, avslutar Pam.
