För den vanliga whiskydrickaren så är Angus MacRaild förmodligen ett helt okänt namn, men den som är lite mer insatt vet precis vem han är. Idag så samarbetar han med Serge Valentin och håller bloggen Whisky Fun uppdaterad på en nästan daglig basis.
Angus började att intressera sig för whisky precis innan den boomen vi är i nu briserade och med en kunskapstörst och en iver så ville han lära sig allt, och det snabbt. Faktum är att han smakade sin första Laphroaig redan som 5-åring.
-Min familj flyttade från Skottland till England när jag var fyra år och det påverkade mig starkt, berättar Angus. Även om jag var liten så kom jag ihåg väldigt mycket från Skottland och under hela min uppväxt så hade jag en dragning till allt som var skotskt, från maten till musiken.
Hans far var uppmuntrande och tyckte om att Angus visade ett så starkt intresse för sina rötter.
– Min far tyckte om Laphroaig, även om han inte var direkt någon whiskynörd så gillade han den rökiga whiskyn. Jag tror att min mor köpte honom en flaska eller två per år vid hans födelsedag och i julklapp. Det många glömmer av är att länge var en flaska whisky en lyxprodukt som folk verkligen unnade sig.
När Angus var runt fyra – fem så frågade han sin far vad det var han drack för något och han förklarade att det var en dryck som hette whisky och just denna var rökig.
– Han förklarade att den doftade och smakade som rök med medicin och att han gillade just den smaken mycket. Han använde enkla termer när han beskrev sin whisky och det gjorde mig nyfiken. Han doppade sitt lillfinger i glaset och frågade om jag ville smaka – han trodde nog att jag skulle grimasera och spotta ut det, men istället så kommer jag ihåg att jag blev fascinerad och tyckte att det var riktigt intressant att något kunde smaka så där.
”Jag minns att jag blev förvånad över att skillnaden mellan Laphroaig och Aberlour kunde vara så stor,”
Varje gång som Angus far hade en ny flaska whisky så berättade han om destilleriet för Angus som slukade alla information.
– Jag brukade också läsa alla dessa fantastiska berättelser på etiketterna om hur lena och god whisky var. Man kan väl säga att jag sögs in av den romantiska bilden av whisky som målades upp av marknadsförarna med rullande kullar fulla med ljung och det mjuka vattnet från den närliggande Lochen, skrattar Angus. Men främst var det smaken som satte sina bestående intryck.
En gång när Angus farbror kom på besök så hade han en flaska Aberlour 10yo med sig.
– Jag minns att jag blev förvånad över att skillnaden mellan Laphroaig och Aberlour kunde vara så stor, berättar Angus. Och då började mitt intresse att växa ordentligt och jag ville lära mig mer om de olika destillerierna och orsaken bakom att de kunde smaka så olika.
Så i de yngre tonåren började Angus att sluka alla böcker han kom över som berörde ämnet whisky.
– Även om jag egentligen var för ung för att smaka whisky så brukade jag få ett litet glas av min far så jag kunde dofta och smaka och fundera kring vad som var i glaset. Även om min far inte kunde allt om whisky så gillade han att sitta och prata om det tillsammans med mig, vilket var väldigt trevligt.
Hans intresse fortsatte att växa när han började på Universitet och han var på en av de första Whisky Live-mässorna som anordnades i Glasgow. Efter den första terminen på Universitet så begav sig Angus ut i de Yttre Hebriderna och sommarjobbade på Islay hos Ardbeg år 2005.
– Jag jobbade som guide på Ardbeg och det var då jag fastnade på riktigt, skrattar Angus. Jag fick prova massor av olika whisky och jag fick otroligt mycket kunskap snabbt. Det var också där som jag blev fascinerad av äldre whisky.
Angus minns att han satt och tittade på The Whisky Exchanges nylanserade webbshop runt 2000- 2001 och hittade då buteljeringar gjorda av något som hette Samaroli.
– Genom olika forum på internet så insåg jag att det var en skillnad på karaktären av det som producerades idag och det som producerades på 50 – 60-talet. Jag minns att jag tänkte hur skulle man kunna få prova dessa gamla flaskor med whisky.
Skillnaden mellan whiskykulturen i Skottland och den i Europa var, och till viss del är, enorm.
– I Skottland så är industrin en så stor del av samhället så den har stor påverkar hur vi ser på vad whisky är eller ska vara, men för er i Europa och Skandinavien så ligger fokus istället på smak och doft på ett helt annat sätt. Ni har lättare att tycka att en 15 årig Laphroaig från 70-talet smakar bättre än den som idag buteljeras, ni är mer öppensinnade och det var något som jag drogs åt.
”If you are patient enough and your in it long enough, sooner or later the dram you have been waiting for will cross your path”
När han jobbade på Ardbeg så träffade han massor av alla dessa whiskynördar som gjorde sin årliga pilgrimsresa till Islay, däribland Luc Timmermans.
– Luc är ju välkänd i whiskykretsar och är en stor Glenfarclas-samlare. Han var på plats hos Ardbeg med sin whiskyklubb från Belgien, The Lindores Whisky Society. Jag pratade med honom på parkeringen vid destilleriet och han frågade om jag var intresserade av att prova någon av de whisky som han hade med sig. Varpå han öppnade bagageluckan på sin bil och det var fullt med sampelflaskor av whisky.
Det var Angus första bekantskap med den riktiga ultranördsidan av whiskyvärlden där sampleutbyte och flaskbytande är en vardag.
– Där i bagageutrymmet såg jag en flaska som jag verkligen hade velat prova. Det var en gammal 70-tals variant av Lagavulin 12 år från White Horse period. Jag hade läst om dessa buteljeringar både i böcker och på nätet. När jag fick prova den så var det häftigt att inse att det fortfarande var Lagavulin men det var något helt annorlunda med dess DNA. Det var mitt första möte med en ”gammal” whisky och den satte klorna i mig och gjorde att jag ville prova fler och fler av dessa intressanta flaskor.
Nu började Angus fördjupa sig den gamla stilen av whisky och ville veta allt om varför den skiljer så mycket från dagens stil.
Angus ligger också bakom whiskymässan The Whisky Show Old & Rare som har hållits i Glasgow men flyttade till London i år.
En saknad butelj
Efter några år så hade han samlat ett fyrtiotal olika whisky i sin samling men för att kunna finansiera en resa så fick han lov att sälja några flaskor.
– Jag hatar att sälja oöppnade flaskor med whisky då jag ser mig själv främst som en drickare och inte som en säljare. Men ibland måste man. Så är det tyvärr, säger han. En av flaskorna är jag faktiskt lite sur än idag att jag sålde. Det var den 19 åriga Laphroaig ’19-0’ som de släppte för att fira sitt 190 års jubileum, berättar Angus. De släppte enbart 190 flaskor och man fick köpa den via lottning från deras hemsida. Den kanske inte är jätteintressant, men jag vill gärna veta hur den smakar. Idag kostar cirka £2500 på auktioner.
Men även om han är sur på sig själv över att ha sålt just den flaskan så förde den försäljningen något gott med sig.
– Med pengarna jag fick från försäljningen så kunde jag göra resan jag ville och på den så träffade jag min blivande fru, skrattar Angus. Och jag kommer säkert träffa på någon öppnad flaska eller ett sample av Laphroaig 19-0 i framtiden. Jag har lärt mig att om man bara har tålamod och väntar tillräckligt länge så dyker den där speciella dramen upp tids nog framför en.
”Det var mitt första möte med den
ultranördiga sidan av whiskyvärlden – samples och flaskbyten”
Även om han numer provar whisky som många av oss bara kan drömma om så är det inte de superexklusiva eller ålderstigna buteljerna som Angus tycker är mest intressant.
– Om vi samlas ett gäng som alla älskar whisky så är det ju mer intressant att öppna en Springbank 12 år från någon batch som få känner till än en 1966 Springbank Local Barley, säger Angus. Det är naturligtvis ett privilegium att vi skulle kunna öppna en sådan också, men där vet vi ungefär vad vi kan förvänta oss. Men med Springbank 12 år så har ingen en aning och det är mer intressant och roligt.
Det som är fascinerade är att även efter så många udda och sällsynt whisky som han har provat så letar han fortfarande efter nästa kick.
– En stor del av spänning med att prova nya flaskor är ju att man aldrig vet vilka smaker och dofter som döljer sig i dem. Mycket av mitt provande handlar om att jag ska hitta den där whisky som bara är helt galet, makalöst, fantastiskt bra – och då kunna dela det ögonblicket med ett gäng vänner är ju det bästa som finns.
”Det är mer intressant att öppna en Springbank 12 år från någon batch som få känner till än en 1966 Springbank Local Barley”
Tyvärr blir det ju svårare och svårare att träffa på de där sensationella flaskorna.
– Om jag idag ska bli verkligen överraskad då måste det komma från något helt otippat destilleri, kanske en Allt-a-Bhehinn på 95 poäng, skrattar Angus. Om det är Springbank, Highland Park eller Talisker så kanske man kan bli lite överraskad av doft och smak, men jag känner till deras destillat genom tiderna för bra för att bli riktigt överraskad.
Fake whisky
Att det florerar flaskor med whisky som inte är äkta på marknaden är ju självklart ett problem men Angus tror inte att det är ett så stort problem som många har blåst upp det till att vara.
– Jag själv söker mest efter äldre flaskor som är buteljerade vid 100-proof och då gärna av sorter som inte är omskriva på nätet eller öppnade av mina vänner och då stöter jag nästan aldrig på några fake flaskor. Det finns ju ingen anledning till att förfalska dessa obskyra flaskor som mest kostar på auktion runt £400, säger Angus. Men om man skulle börja samla på Macallan så är det en mardröm man har framför sig, skrattar han.
Om han får välja något som är relativt enkelt att få tag på över för oss ’vanliga’ konsumenter så väljer något som flera kanske blir förvånade av.
– Jag skulle vilja säga att stilen på whisky som kommer från Ben Nevis 1996 är riktigt intressant. Den är överraskande, förvånande och väldigt bra, säger Angus. Annars så kan jag rekommendera min egen buteljering som jag gjorde för min webbsida Whisky Sponge, om man får göra sådan ohämmad reklam om sig själv, skrattar han. Men vi buteljerade en Port Charlotte 2002 som jag blev väldigt nöjd med. Den påminner om en Brora från 70-talet med en väldigt ren stil, något som jag verkligen gillar.
Han tipsar också om Glen Scotia´s som är destillerade mellan 2008 och 2012 och som har en svag rökighet i sig, runt 10 – 15 ppm.
– Jag skulle säga att de flaskorna är som Skotsk rom. Det är Campbeltowns svar på Hampden, skrattar han. De är väldigt estriga med frukt och har en härlig rökighet. Tidigare buteljeringar Glen Scotia har inte varit lysande, men Iain McAlister som är Manager där gör i stort sett allting rätt just nu.
Flitig skribent
Angus whiskyintresse utvecklade sig till att han också började skriva om ämnet, först i bloggform åt Whisky Online Auctions men sedan i även i välrenommerade whiskymagasin. Hans blogginlägg på Whisky Online var en blandning provningsnoteringar, artiklar och allmänna tankar kring whisky.
– Samtidigt som jag jobbade och bloggade åt WOA så funderade jag lite på om jag kanske skulle starta en egen blogg, bara för skoj skull. Detta var 2013 och vi ska komma ihåg att det inte rådde någon större brist på bloggar den här tiden, säger Angus. Jag kikade runt lite och insåg att de flesta infallsvinklar redan var tagna, förutom satir.
Just den här tiden så sköljde en våg med marknadsföringsidéer fram med som hade den ena löjliga förpackningen efter den andra. Allt skulle vara flådigare och lyxigare och Whisky Sponge var på något sätt en motreaktion mot allt detta.
– Namnet kommer från WhiskyFuns Serge Valentin, berättar Angus. Varje år så bjuder Serge in till en fest han kallar D-Day där vi destillerar lite Eau-de vie för skojs skull och öppnar fantastiska viner. Serge hade öppnat en magisk flaska med vin och på kvällen så fanns det ett glas kvar. Han undrade om någon ville ha det annars skulle han kasta bort det, och jag sade direkt att det kunde han glömma, jag dricker upp det isåfall, skrattar Angus. Efter det så kallade han mig ’The Sponge’ – och där kommer namnet ifrån.
På The Whisky Sponge så skriver Angus om alla de knasiga händelser och buteljeringar som finns i whiskyvärlden, men han gör det med en god portion humor och med glimten i ögat.
– Många tar whisky alldeles för seriöst. För mig så handlar det mer om att ha roligt och om att njuta av livet, avslutar Angus.