Tomatin Distillery Manager Graham Eunson

Tomatin Distillery är beläget mellan Aviemore och Inverness i de skotska högländerna och var en tid ett av Skottlands största destillerier. Här producerar man Tomatin Single Malt Highland Scotch Whisky. När man studerar Tomatins historia så är det som att studera whiskyindustrins egen puls.

Text: Henric Madsen
Foto: Tomatin Distillery / Galatea AB / Henric Madsen

Destilleriet grundades 1897 och höll produktionen uppe i nästan tio år, fram till 1906 då det lades i malpåse. 1909 så tog en ny ledning över och då började en resa som faktiskt pågår än idag.

Tomatin expanderade i samma takt som industrin växte. 1956 så utökades pannorna från två till fyra, 1958 adderades ytterligare två pannor. 1961 byggde de ut ytterligare och fick då totalt elva pannor. 1974 så satsade de rejält och installerade ytterligare tolv pannor och hade då totalt alltså 23 pannor och en årlig kapacitet på 15 miljoner liter alkohol.

Krisen inom industrin började kännas av redan i mitten på sjuttiotalet och på grund av detta så kördes aldrig Tomatin för fullt. I början av åttiotalet var krisen ett faktum och flera stora destillerier stängdes av dess ägare. Tomatin lyckades puttra på i ytterligare några år innan de gick in i likvidation 1986.

Destilleriet var en hårsmån ifrån att läggas ned helt och hållet men blev räddade av två av sina egna kunder. Tomatin hade länge sålt whisky i bulk till Japan och två av deras kunder där, Takara Shuzo och Okura & Co, gick ihop och köpte destilleriet. Detta gjorde att Tomatin blev det första destilleriet i Skottland att ha japanska ägare. 1997 köptes blendingföretaget J.W. Hardie, detta var ett strategiskt köp som gjorde att de kunde lägga vantar på den mycket uppskattade blenden ’Antiquary’.

Den enskilt största förändringen skedde år 2000 då de tog elva pannor ur bruk och sänkte sin produktion till 1,8 miljoner liter alkohol per år. Även idag kör de endast sex wash och fyra spirit stills.

Under 70- och 80-talet så var ju Tomatin ett bulkdestilleri som försåg sina industrikunder med en bra whisky för deras blends, men efter millennieskiftet ändras deras policy och istället lades fokus på Single Malt.

Graham Eunson – Tomatins Distillery Manager

Graham har jobbat med whisky i snart 30 år på en rad mycket välkända destilleriet och med en rad vitt skilda arbetsuppgifter. Han började sin karriär hos Scapa på Orkneyöarna i norra Skottland där han är född och uppvuxen.
– Jag kommer ursprungligen från Orkneyöarna i norra Skottland och var så trogen ön att när jag skulle flytta och börja på Universitetet så vägrade jag, skrattar Graham. Istället började jag som snickarlärling men lyckades bryta benet när jag spelade fotboll och kunde inte jobba på arton månader.

Börjar på Scapa Distillery

Efter sin sjukskrivning började han jobba hos en bilmekaniker i Kirkwall istället. Han hade tidigare även sökt jobb på det närbelägna destilleriet Scapa, men inte haft någon framgång.

Av en händelse så stötte Graham ihop med just Scapas Distillery Manager en dag på jobbet och de började prata. Han fick då frågan om han fortfarande var intresserade av att börja på destilleriet, och det var han!
– Så min whiskykarriär började 1990 med att jag jobbade som lagerhusarbetare hos Scapa, berättar Graham. Efter någon månad så blev jag inkallad hos chefen och blev tillfrågad om jag ville börja jobba skift istället som Mashman. Självklart ville jag det, men jag jobbade fortfarande var fjärde vecka i lagerhusen.

Graham arbetade på och fick fler och fler arbetsuppgifter. Snart gick han vidare och började jobba i pannhuset för att sedan få flytta in på kontoret och börja som bryggarlärling.
– Att vara bryggarlärling är mer som en assistent till destilleriets manager, förklarar Graham, så det var en viktig tjänst och jag var hedrad att jag blev tillfrågad.

Förflyttad till Glendronach

Hösten 1993 beslutades det att Scapa skulle läggas i malpåse vilket så också skedde i december. Men redan i januari 1994 så blev Graham förflyttad ned till The Glendronch Distillery i Speyside.
– Det var förövrigt runt denna tid som jag lyckades bryta mitt andra ben när jag spelade fotboll, jag har sedan dess slutat spela fotboll, skrattar han.

Vidare till Glenmorangie

Han var kvar på Glendronch i tre år innan han sökte och fick en tjänst vid Glenmorangie.
– 1996 började som Assistant Manager till Bill Lumsden på Glenmorangie, men redan 1998 så lyckades Bill bli befordrade till huvudkontoret och då tog jag över rollen som Manager.

Glenglassaugh vaknar till liv

Tio år senare 2008 så fick Graham en intressant fråga från Billy Walker. Billy hade precis tagit över Glenglassaugh och var i startgroparna med att öppna detta nedlagda destilleri igen och han ville ha Graham som Manager.
– Det var ett stort steg att gå från Glenmorangie som kan vara ett av Skottlands vackraste destillerier till Glenglassaugh som var ett destilleri som inte hade fungerat på 22 år, säger Graham. Det var extremt mycket jobb med att få igång Glenglassaugh igen men vi lyckades och jag hade fyra fantastiska år där.

Äntligen hemma vid Tomatin

2011 så ringde Bob Andersson, VD på Tomatin och frågade om Graham var intresserade av rollen som General Manager på Tomatin.
– Efter en viss fundering så tackade jag till erbjudandet. Jag hade fått igång Glenglassaugh och jag kände mig redo för en ny utmaning. Och här på Tomatin så har jag verkligen hittat hem, säger Graham. Det galna är dock att jag fortfarande bor ungefär vid Glenglassaugh. Jag har nio mil enkel väg varje dag att pendla, men det var inte läge att flytta på familjen igen 2011 med skola och vänner med mera så vi valde att bo kvar istället. Även om det är en bit att köra så är det ju i ett fantastiskt landskap, tvärs genom Speyside varje dag, skrattar han.

General Manager

Grahams roll som General Manager betyder att han har ansvar för allt som händer på destilleriet. Från att kornet, vattnet, jästen och faten kommer in på destilleriet till att whiskyn fraktas iväg.
– Jag har ansvar för allt som rör produktionen här på Tomatin, säger han. Under min tid här har vi också ändrat lite hur vi destillerar. Förut så körde vi igång ytterligare en Spirit still så fort vi hade tillräckligt med low vines och faints, men idag så handlar det mer om att vi balanserar vår produktion. Idag så kör vi sex Wash pannor och fyra Spirit Stills åt gången.
Förutom produktionen så har han ansvaret för all lagring också.
– Jag ser till att vi får bra fat från USA och Spanien och att sedan whiskyn i faten utvecklas som de ska. Vi har ungefär 160,000 fat i våra lagerhus på plats vid destilleriet. Det är även jag som väljer ut de fat som ska gå till buteljering för till exempel vår Legacy eller vår 12-åriga Tomatin.
– Tacka gud så är inte buteljeringen något som jag sköter om, skrattar Graham. Men i stort sett allt annat. Men jag har naturligtvis ett makalöst team runt omkring mig som gör ett fantastiskt jobb, säger han.

Enormt utbud

Tomatin erbjuder idag ett brett utbud av buteljeringar med allt från deras instegswhisky, Legacy till deras nyligen släppta 50-åring.
– En del av faten har vi naturligtvis lagrat själva på plats vid destilleriet, men några årtal har vi kanske haft väldig få fat av och då har vi kunnat vända oss till forna kunder såsom Diageo, Edrington eller Chivas och frågat om de har äldre Tomatin kvar.
– Så en av orsakerna till att vi kan buteljera och sälja så gammal whisky som en 50-åring, beror till stor del på just det vi pratade om tidigare, dvs att vi sålde så enorma mängder whisky till andra aktörer, berättar Graham. En del av de fat som vi sålde på 70- och 80-talet blev aldrig använda till någon blend och på så vis har vi fått möjlighet att byta tillbaka dem, säger Graham Vilket är fantastiskt kul naturligtvis, att vi själva får buteljera dem under vårt eget namn.

12 åringen uppdateras

2016 valde de att göra om sin 12-åriga whisky ganska markant. För de första ökade de alkoholhalten från 40% till 43%. Den tidigare 12 åringen var också en whisky utan sherryinslag.

När de gjorde om den så valde de att använda whisy som lagrats både på nya såväl som exBourbonfat. Den har sedan fått en slutlagring på Spansk Olorososherryfat.
– Genom att göra ändringen med att öka alkoholhalten samt att förfina sherrytonen i whiskyn så fick vi en mycket fylligare och kraftfullare whisky, säger Graham. En personlig favorit måste jag säga.

Rökig Tomatin

Även om Tomatin ligger i regionen Highlands, som traditionellt sett inte förknippas med rökig whisky, så producerar de rökig whisky också. Ungefär två veckor om året så kör de batcher med rökig malt för att tillgodose främst sin egna Cù Bòcan.
– Vi säger ofta att vi började med att producera rökig whisky 2005, men sanningen är att vi producerade en del redan 1986, oavsiktligt, skrattar Graham. Vi hade av misstag fått en leverans av rökigmalt.

En av Tomatins maltmen kände en klar doft av rökighet när leveransen anlände, men mälteriet förnekade bestämt att de hade levererat fel sort till destilleriet.

Det togs ett beslut att de skulle gå vidare med destilleringen av den rökiga malt, och vips så hade de lagt grunden till Cù Bòcan.
– Det var inte förens 2005 som vi började göra vårt rökiga destillat mera avsiktligt, skrattar Graham. Oftast kör vi några batcher i November – December, strax innan ledigheterna.

Namnet Cù Bòcan kommer från den mytiska Helvetshunden som ska ha hemsökt byn Tomatin i århundraden.

Här kan du se vad vi tyckte om whiskyn Cù Bòcan

En brokig historia

Historiskt sett så har Tomatin haft ett problem med en överkapacitet, något de har hanterat på så sätt att de bara använder 10 av de 12 pannor som de har.
– Idag så producerar vi 1,8 miljoner liter alkohol per år och ungefär hälften av det använder vi till att byta till oss annan whisky till våra egna blends, berättar Graham. Den resterande halvan går till våra egna Single Malter i framtiden.

Om de använde alla pannor de har så skulle de kunna öka produktionen och sälja en del av sin whisky som de gjorde förr i tiden. Men det var genom detta problemen hopade sig för Tomatin.
– Från 1974 och framåt så hade vi 21 pannor, berättar Graham. Vi hade en kapacitet på ca 15 miljoner liter alkohol per år och destilleriet kördes dygnet om året om, men i praktiken så gjorde vi en massa new make som alla andra använde till sina egna blends.
– När vi kom fram till åttiotalet så fanns det helt plötsligt för mycket whisky i Skottland och ingen ville köpa vår sprit längre. Produktionen lades ned och Tomatin lades ut till försäljning.

Det var i samband med denna krasch som Tomatin blev det första Japanskägda destilleriet i Skottland, då Takara Shuzo köpte dem, och är fortfarande en majoritetsägare än idag.
– Det de nya ägarna valde att göra var att dra ned produktionen markant, fortsätter han. Idag så börjar vi jobba kl 06:00 på måndagsmorgon och är klara med veckans produktion kl 11:00 på fredag, berättar han. Visserligen kör vi dygnet om under veckan, men inga helger och vi har endast produktion under 42 veckor per år.

Även om de har dragit ned på både volymer och produktionstid så får de ut tillräckligt med whisky för att både klara sina långsiktigt mål så väl som fylla kvoten till sina egna blends.
– Vi vill inte vara en jätteproducent som gör whisky till andra aktörer utan vi vill fokusera på oss själva, vår single malt och våra blends.
Grönt destilleri
SWA, Scotch Whisky Association, har satt upp ett miljömål att industrin som helhet ska ha minskat sitt koldioxidavtryck med 80% år 2050. Tomatin lyckades uppnå detta mål redan 2018.
– Vi var ett av de första destillerierna som installerade en pelletsbrännare som vår primära värmekälla, berättar Graham. Detta var det viktigaste steget vi tog mot en grönare produktion.

Även om de har nått sina mål så arbetar de vidare med att söka grönare alternativ.
– Flera av våra bilar som företaget äger är numera elbilar, berättar Graham. Men vi har också nyligen byggt ett antal ”bassänger” med mer än 28,000 växter som ska hantera några av våra restprodukter från produktionen så som spent lees som innehåller en del koppar.
– Men vi har även uppdaterat mjukvaran som styr våra pannor vilket möjliggör att under nästa år så kan vi uppgradera kontrollen av vår kondensor, fortsätter han. På så vis kommer vi att kunna sänka våra behov av kylvatten.
-I förlängningen så gör en sådan förändring att vi behöver köra våra pumpar mindre och då drar produktionen mindre el, förklarar han. Talesättet ’alla bäckar små’ passar verkligen in i arbetet med att ställa om ett destilleri till en grönare produktion.

Highland Whisky Festival

I år så kommer den första Highland Whisky Festival att genomföras.
Festivalen börjar den 10 maj hos Wolfburn i norr och sedan följer Pulteney, Clynelish, Balblair, Glenmorangie, Dalmore, Glen Ord med varsin dag. Festivalen slutar den 17 maj hos just Tomatin.
– Vi är några destillerier som har gått ihop för att skapa något nytt och unikt, säger Graham. Självklart har vi kikat en del på de två väldigt framgångsrika festivalerna som Speyside och Islay.

Förutom de vanliga turerna så kommer de att erbjuda gratis turer såväl som mer exklusiva och mer fördjupande med Graham själv.
– På de turer som jag kommer att hålla så provar lite mer udda saker som man kanske inte alltid får möjlighet att prova, berättar han lite kryptiskt.

Egen tunnbindare

Tomatin är också ett av få destillerier i Skottland som har sin egen tunnbindare på plats och han kommer att visa upp hur man binder fat.
– Vi kommer också ha en middag på kvällen i Inverness där jag kommer att hålla en provning med äldre Tomatin, fortsätter han.

Tomatin har ett rykte om sig att kanske inte vara det vackraste destilleriet i landet, med sina fabriksbyggnader och stålfasader.
– Byggnaderna här är kanske inte de vackraste, men liksom mig själv så är de inte här för att vara snygga utan för att göra bra whisky, skämtar han. Och vårt destilleri producerar fantastisk whisky, avslutar Graham.

I Sverige så hittar du Tomatin Single Malt Whisky hos Galatea